Jag hatar sommaren, fint väder och allt annat.

Jag hatar att sitta inne, helt ensam och inte ha en käft att snacka med. Ingen som frågar om man vill hitta på nått, eller ens säger hej på msn.

Jag vill knappt dra upp persinnerna, för det är för plågsamt att se solen skina på löven och alla människor som går förbi utanför i ett syfte att gå någonstans.

Själv sitter jag inne i en sunkig lägenhet och vill ingenting annat än att ta en promenad i parken, på stranden eller bara sitta på uteplatsen och snacka skit med en kompis. 

Det känns som om jag blir straffad för nånting jag inte har gjort. Som att jag är dömd till att alltid sitta ensam på helgerna och framför allt på kvällarna. Jag har ingen att ringa till eller att prata med. Alla är upptagna på sitt håll och tycker säkert att jag är både kvävande och krävande om jag ska ringa stup i kvarten. 

Jag fattar inte hur det blev såhär. Har ingen aning. Men ärligt talat funderar jag på att skita i alltihopa snart. orkar inte mer.

Att sitta ensam, varje kväll, framför datorn/tv:n och bara fördriva tiden. Att försöka hitta på diverse aktiviteter bara för att få tiden att gå. Så ska det fan inte vara när man är 21. 

Ochkom inte och säg att jag inte försöker. Dock tappar man lusten efter att man har fått nej av alla man känner de 5-6 senaste gångerna man frågar. Då sitter jag fan hellre själv och är ledsen i min ensamhet än att behöva förnedra mig genom att fråga men ändå få ett nej tillbaka.

KAnske jag är patetisk och desperat. Men jag känner mig helt jävla bortglömd. Och på grund av att jag känner mig så ensam så klamrar jag mig fast vid de få vänner som fortfarande bryr sig vilket gör att de drar sig undan. Jag vill inte vara påfrestande, jag vill bara ha nån att prata med...

Ser ingen lösning. Ingen alls. Dra ner persiennerna och isolera mig ännu mer. Orkar inte att bli sviken mer, med vänner som aldrig hör av sig eller bara låtsas bry sig...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har starka funderingar på att lägga ner bloggen. Har ingenting att skriva längre... Det som jag behöver få ur mig snackar jag med min underbara sambo om, och resten.. jaa.. det är väl lite skitsamma egentligen. Och ärligt talat, vem vill läsa om ...

Träningsvärken sen första ridpasset för året sitter i. Jag är tokspänd inför redovisningen imorron, fastän jag kanske inte alls egentligen behöver... Jag är förbannat less på mina grannar som alltid är uppe snortidigt på morronen och för oväsen. Jag ...

Måndag igen och årets första ridpass är avklarat. Dock märks det ju rätt tydligt att man inte är så vältränad längre. men de ska vi snart råda bot på. :D Det jobbigaste med dagens ridpass var att jag inte har den fysiska styrkan att rida ordentligt l...

För alla som inte visste det så är det snö ute. Dock fattar jag inte alls hur man eventuellt hade kunnat missa det, men ändå... Det är helt sjukt hur mkt snö det är. Såhär mycket har det nog inte varit på flera år. Inte såhär års och verkligen inte s...

    Mark Bellison lever i en värld, precis lik den värld vi lever i, skillnaden är dock att ingen kan ljuga. Mark jobbar som manusskrivare/historienedskrivare på ett filmbolag som gör utbildande filmer (min översättning, på engelska: lecturing film...