Kommentarer är överflödiga.

Nu blir det fanta! :D

Det är sällan jag anser mig besegrad och överväger att ge upp. Men nu har jag faktiskt kommit till den punkten. Känns som om jag bankar huvudet mot en betongvägg. Hur jävla mycket jag än försöker, och funderar, och kommer med konkreta lösningar och förslag går allting åt helvete. Är så förbannat jävla trött på skolan just nu. Hade inte försörjning varit ett problem hade jag bara skitit i kursen och bett dom dra åt helvete!

Jag är så jävla trött på att vilka idéer man än kommer på, hur bra de än är.. så går de inte att genomföra eftersom kontaktpersonerna inte alls förstår hur vi tänker eller hur vi ska göra, eller vad vi kan göra och hinner med. Samtidigt har de tänkt ut precis vad som behövs göras etc, vilket hade tagit kanske 2-3 år att göra, om man hade gjort det grundligt. Inte en chans i helvete att man kan fixa det på 10 jävla veckor!!! och inte är det tal om avgränsningar heller, för "då är det inte lönt"... 

Just nu har jag riktigt stor jävla lust att bara ge upp... Nästan så att man skulle skita i det nu och ta de poängen nästa höst istället. Men då kvarstår ju problemet med att jag inte kommer få några pengar nästa höst eftersom poängen denna hösten inte är avklarade, samt så har jag ingenting att göra nu. Och sen är det ju en aning synd att ha gjort allt detta till ingen nytta. Men jag kommer inte lägga 2 halmstrå i kors för att göra nått fancy av detta. Jag har redan bankat huvudet i väggen ett antal gånger på grund av detta jävla projektet. Orkar ärligt talat inte. 

Det får bli som det blir med resten. Men skiter sig riktigt kungligt gör det ju. Och ärligt talat tycker jag både kursupplägget och handledarna har skulden för det. Men som sagt, jag orkar inte bråka om det ens. Det får bli som det blir. Jag tar jullov den 18:e, sen om det är klart då eller inte är en helt annan historia...

"Nu är det jul igen, och nu är det jul igen och julen varar fram till påska!" Njaae.. Så är ju faktiskt inte fallet längre. Julen börjar nån gång mitt under semestern i augusti, men bara smygande. När det väl är första advent så är de flesta redan mätta på mys med stearinljus, tomtar, julklappstips, jullåtar etc etc. Visserligen är det väldigt fint och mysigt när alla i grannskapet har ljus i fönster och på balkongen. Och jag har insett att det bort förvånansvärt många som firar jul i mitt grannskap, många ljusstakar i fönstrena alla redan. Men nånstans tycker jag att hysterin kring jul är just det.. en hysteri. Alla svenskar faller in i nån slags masspsykos och ska köpa, köpa, köpa och äta, äta, äta och mysa med familjen som man annars inte han stå ut med. Att man firar jul för barnens skull låter ju fint, men nånstans klingar även det falskt. Vem firar vi jul för egentligen? Är det för att vi ska muntras upp i mörkret och inte begå kollektivt självmord i januari/februari nån gång, eller är det för Jesus födelse, eller är det en gammal hednisk tradition som firar ljusets återkomst, eller är det är sätt att muta barnen att vara snälla hela året, eller är det en ursäkt till att vara fantasilös i en vecka runt julafton och äta samma mat hela tiden och då slippa komma på annat att äta, eller är det för att vi gärna vill tortera butikspersonal med samma 15 jullåtar i en hel månad? 

Jag hade gärna hoppat över julfirandet nått år. Iallafall all julklappshysteri. Mina julklappsinköp är klara för i år. Jag klarade av dem på 15 min genom att köpa allting på internet. Och billigt blev det oxå. :) 

Men det är nog sista året jag köper julklappar till min familj. Barnen kan få, men inte de vuxna. Jag skänker hellre pengar till IOGT NTO för att försäkra mig om att fler barn får en vit jul, eller till barncancerfonden för att hjälpa till att fler barn får uppleva jul, hur upphaussad den än må vara.

Live long and prosper!

Jag vill inte på nått sätt kasta spjut i radhus eller framföra detta på ett okänsligt sätt. Men ibland är det svårt att säga det man vill ha sagt utan att det låter... konstigt...

Polisen i Halmstad letar efter en person som har varit försvunnen sen i fredagskväll. http://www.polisen.se/Halland/Aktuellt/Nyheter/Halland/okt-dec/Forsvunnen-person-i-Halmstad/

Det verkar bli allt vanligare att personer försvinner, bara i tomma intet, för att sen hittas mördade eller inte hittas överhuvudtaget. Tänker främst på det där paret i skåne som polisen och media antar är mördade. Men polisen har varken hittat kroppar, mordvapen eller misstänkt (många turer i det fallet, minns det iallafall såhär). Även det media-uppmärksammade styckmordet som var i Halmstad för ett par år sen började med ett försvinnande. Engla försvann, Linda Chen försvann, Han den blonda killen, minns inte namnet, som de hittade i en sjö nånstans uppåt landet försvann ju uppenbarligen oxå...

Eftersom jag ser mycket på deckare triggas ju fantasin av sånt här. Är det samma gärningsmän? Är maffian inblandad? Vet de försvinna någonting som de inte får veta? Etc etc. Sånna tankar, även om de är helt orimliga, känns ändå tryggare att tänka än att det finns flera gärningsmän/kvinnor i detta landet som för bort folk av olika anledningar och dödar dem. 

Jag hoppas innerligt att killen som är försvunnen i Halmstad dyker upp helskinnad. Dock verkar ju oddsen för det försvinnande små eftersom det redan har gått en vecka... Känner inte snubben, men skänker en tanke till hans familj. Visar det sig att han har förts bort mot sin vilja och är, hemska tanke, mördad så är det helt fruktansvärt. Går ärligt talat inte att beskriva. Men förhoppningsvis dyker han upp, eftersom han nu är efterlyst av polisen.

Over and out!

Jonas Gardell och Mark Levengood. Två underbara mediepersonligheter som har hållt ihop i över 20 år och även har barn tillsammans sen ett par år tillbaka. Jag tycker de är så underbara. Det är sällan man ser dem tillsammans och uttrycka sin kärlek. Men när Jonas var med i "stjärnorna på slottet" så såg man verkligen att Mark och Jonas har något som är få förunnat. Och jag är SÅ imponerad. Och avundsjuk. Dock går det vissa rykten att deras förhållande endast är ett spel för gallerierna, men det skiter jag i. Om så är fallet så förtjänar de cred iaf, med det otroliga skådespeleriet.

En av de saker som Mark Levengood sa ikväll på sin föreläsning som jag blev riktigt berörd av står i en av hans böcker: Hjärtat får inga rynkor. 

Citatet lyder:

"Min mormor var så rädd för fyllegubbar. Om vi var ute och promenerade och ett fyllo kom fram till oss och tiggde om en slant, så grep hon min hand hårt och väste: "Stå alldeles stilla och blunda, så tror han att vi är döda." Och jag stod där och gjorde som hon sade, men jag tänkte: Det här fungerar nog inte. Han tror inte att vi är döda. Han tror nog bara att vi är en galen kärring och ett bisarrt barn."

Citatet är så underbart. Tanken är så underbar. Situationen är så underbar. Finner inga ord för hur ofantligt detta är. Mer än helt underbart...

Att en person som uttrycker sig såhär är lyckligt gift med Jonas Gardell, som trots att även han har skrivit många böcker med bra språkligt innehåll (relativt) ändå framstår som en plump person tycker jag är väldigt... Annorlunda, kan man nog säga. 

Jag önskar att jag kommer vara sådär kär med tindrande ögon när jag har varit tillsammans med min man i 20 år. Det hade varit obeskrivligt underbart. 

Men för att avsluta med ett citat från Jonas Gardell:

"De knull som du inte knullar idag, förblir oknullade för alltid."

Jag har ingen aning om vad som gör det. men idag känns alltid förjävla bra igen.

Sov jättegott och många timmar inatt. vaknade dock upp med migrän. Men efter en pilla försvann illamåendet och huvudvärken. 

Käkade frukost, och sen ringde jag till en gynekolog och bokade tid. Så nu har jag grejjat med det så långt jag har kunnat, och fått en tid som inte är allt för långt fram. 2 veckor är ju ändå rätt vettigt....

Sen åkte jag till skolan och hjälpte Heidi och Anneli. Först käkade vi lunch iofs. Och vi hade minst lika roligt som vi alltid har. :D

Sen åkte jag och handlade med Anneli. Ska göra spännande mat till Razz på lördag. Hoppas verkligen han tycker det är lika gott som jag tycker, annars blir jag lite smått ledsen... 

Förövrigt har jag dammat alla ytor i min lägenhet, städat och organsiserat städskåpet, torkat av kylen inuti och städat i skåpet under vasken. Jag har även tagit hand om mina blommor lite. Så jag är på gång. :D

Nu ska jag äta, för kl 19 ska jag och mamma kolla på Mark Levengood på teatern. Ska bli riktigt roligt. Synd att han är gay, annars hade jag viljat gifta mig med honom. Han verkar så mysig. :D

Puss och kram

Trött, tröttare, Nilla? 

Jag har börjat äta mina järntabletter idag. Och jag hoppas innerligt att de kommer hjälpa snart så jag börjar känna mig lite piggare. Just nu är jag så satans trött. Hade lätt kunnat sova 20-30 timmar utan stopp, om jag bara hade varit någonstans där det är tyst, utan hoppande ungjävlar, lövblåsar, traktorer och annat jävulskap som har väckt mig de senaste mornarna. 

Jag kan knappt hålla mig vaken. Är fruktansvärt förbannad på allt och alla och minsta lilla motgång kommer få mig att bryta ihop totalt. Jag är så trött att jag inte ens orkar förklara hur jag menar när vi sitter i skolan och grejar med projektet, utan jag skriver bara en massa, så får det bli som det blir. 

Jag har inte dammsugit sen Fredde var här sist, och det är 3 veckor sen, även om jag verkligen behöver. Jag orkar helt enkelt inte ta fram dammsugaren och sätta igång. Inte bara för att det är tradigt att dammsuga, utan även för att jag har börjat bli riktigt rädd för mina jävla hjärtklappningar. Det kom en sån riktigt jävlig idag när jag var i skolan. Gick upp för trappan till tredje våningen, och sen gick jag kanske 20 meter och sen var det som att hjärtat la av och lungorna tömdes på luft. Inte så att det varar länge, men det är otäckt som fan. Och den halva sekunden som det varar känns som det är en evighet. Dessutom finns ju känslan kvar flera minuter efteråt... 

Det absolut jobbigaste med alltihopa är att jag verkligen börjar inse att nånting verkligen är fel. Jag känner inte igen mig själv. Jag är trött och orkeslös, börjar gråta för ingenting, har fruktansvärda dalar och toppar med bara några minuters mellanrum, kan inte somna och när jag väl gör det kan jag inte vakna. Och på det är jag så fruktansvärt rädd. Och det värsta är att jag inte har en jävla aning om hur det ska bli bättre igen...

När jag startade bloggen för över ett år sen hyste jag inga förhoppningar om att ha direkt många läsare. Anledningen till att jag tog upp bloggandet var för att jag har en massa funderingar i huvudet om allt möjligt, och folk verkade bli satans så trötta på att höra på mig. Det var faktiskt så att till och med jag blev trött på att höra mig...

Nu däremot. när jag verkligen, verkligen hade behövt prata av mig, planera och strukturera upp min vardag etc så funkar inte bloggen alls. Och ärligt talat så orkar jag inte blogga heller. Jag vill, men jag får sån satans prestationsångest varje gång jag ska skriva ett inlägg.. sjukt!

Jag menar.. okej om Kungen hade läst bloggen... men nu är det ju inte så.. (inte vad jag vet). Det är bara 40 vilsna själar som glider in här varje dag och läser min skit... sen är det väl kanske en massa som vill sätta dig mig för exempelvis terroristbrott, som typ säpo, intepool, FBI, CIA, KGB, NCIS etc... ;)

Känns lite som att det är allmänt fel i huvudet på mig för tillfället... Förutom mitt vanliga knäppa jag, alltså... Är ofantligt trött, men kan inte sova på kvällen. Kan sova mer eller mindre hur länge som helst på morgonen men jag försöker minsann gå upp i rimlig tid. Äter gör jag som man ska. Som vanligt bara godis på helgerna (När Fredde är här och jag är uttråkad... hehe!), och jag försöker äta rätt mycket frukt och grönt. Dricker rätt mycket vatten och har dragit ner nästan helt på läsk, och minimerar koffeinintaget. Det är helt omöjligt att koncentrera sig, så om texten är ostrukturerad beror det på att jag inte orkar läsa igenom, för jag kan ändå inte hålla koncentrationen mer än 1-2 meningar. Tankarna flyger och far åt alla håll och kanter, väder och sträck, och jag kan verkligen inte samla dom. Det känns lite som om jag är Superman, med att ha huvudet fullt av röster som hela tiden vill ha uppmärksamhet. Det kan lixom aldrig bli tyst... 

Förövrigt fick jag reda på mina provresultat. Som väntat är järnvärdet åt helvete för lågt och ämnesomsättningen är så låg att läkaren tyckte att jag ska göra ett nytt prov efter jul för att se så att det inte fortsätter att sjunka och är nått allvarligt. Så imorgon ska jag ringa barnmorskemottagningen och boka tid, sen ska jag ringa frissan och boka tid, sen ska jag till apoteket och köpa knark (järntabletter) och sen ska jag till skolan och "skriva projekt" aka prata om allt mellan himmel och jord utan att få någonting vettigt uträttat för vi har INGENTING att göra. Still...

Nu: Disk!