Trött, tröttare, Nilla? 

Jag har börjat äta mina järntabletter idag. Och jag hoppas innerligt att de kommer hjälpa snart så jag börjar känna mig lite piggare. Just nu är jag så satans trött. Hade lätt kunnat sova 20-30 timmar utan stopp, om jag bara hade varit någonstans där det är tyst, utan hoppande ungjävlar, lövblåsar, traktorer och annat jävulskap som har väckt mig de senaste mornarna. 

Jag kan knappt hålla mig vaken. Är fruktansvärt förbannad på allt och alla och minsta lilla motgång kommer få mig att bryta ihop totalt. Jag är så trött att jag inte ens orkar förklara hur jag menar när vi sitter i skolan och grejar med projektet, utan jag skriver bara en massa, så får det bli som det blir. 

Jag har inte dammsugit sen Fredde var här sist, och det är 3 veckor sen, även om jag verkligen behöver. Jag orkar helt enkelt inte ta fram dammsugaren och sätta igång. Inte bara för att det är tradigt att dammsuga, utan även för att jag har börjat bli riktigt rädd för mina jävla hjärtklappningar. Det kom en sån riktigt jävlig idag när jag var i skolan. Gick upp för trappan till tredje våningen, och sen gick jag kanske 20 meter och sen var det som att hjärtat la av och lungorna tömdes på luft. Inte så att det varar länge, men det är otäckt som fan. Och den halva sekunden som det varar känns som det är en evighet. Dessutom finns ju känslan kvar flera minuter efteråt... 

Det absolut jobbigaste med alltihopa är att jag verkligen börjar inse att nånting verkligen är fel. Jag känner inte igen mig själv. Jag är trött och orkeslös, börjar gråta för ingenting, har fruktansvärda dalar och toppar med bara några minuters mellanrum, kan inte somna och när jag väl gör det kan jag inte vakna. Och på det är jag så fruktansvärt rädd. Och det värsta är att jag inte har en jävla aning om hur det ska bli bättre igen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har starka funderingar på att lägga ner bloggen. Har ingenting att skriva längre... Det som jag behöver få ur mig snackar jag med min underbara sambo om, och resten.. jaa.. det är väl lite skitsamma egentligen. Och ärligt talat, vem vill läsa om ...

Träningsvärken sen första ridpasset för året sitter i. Jag är tokspänd inför redovisningen imorron, fastän jag kanske inte alls egentligen behöver... Jag är förbannat less på mina grannar som alltid är uppe snortidigt på morronen och för oväsen. Jag ...

Måndag igen och årets första ridpass är avklarat. Dock märks det ju rätt tydligt att man inte är så vältränad längre. men de ska vi snart råda bot på. :D Det jobbigaste med dagens ridpass var att jag inte har den fysiska styrkan att rida ordentligt l...

För alla som inte visste det så är det snö ute. Dock fattar jag inte alls hur man eventuellt hade kunnat missa det, men ändå... Det är helt sjukt hur mkt snö det är. Såhär mycket har det nog inte varit på flera år. Inte såhär års och verkligen inte s...

    Mark Bellison lever i en värld, precis lik den värld vi lever i, skillnaden är dock att ingen kan ljuga. Mark jobbar som manusskrivare/historienedskrivare på ett filmbolag som gör utbildande filmer (min översättning, på engelska: lecturing film...