Jag sov 10 timmar inatt.. Även om det var skönt att för en gångs skull verkligen kunna sova så länge var det liite lustigt. MAn går inte från att sova asdåligt till att helt plötsligt sova en massa länge. Dessutom var det en pärs att gå upp ur sängen. Brukar inte ha några problem med det när jag väl har vaknat, men det var nästan omöjligt idag.

Men upp kom jag, trött som en halvdöd gnu. Duschade, hängde tvätt mm.. sen ringde jag vårdcentralen och de tyckte att jag skulle komma dit. Mest för säkerhets skull. 

Dock var det en pina, näst intill tortyr att köra dit. Huvudvärk som blir värre ju mer man koncentrerar sig, och en nacke som inte riktigt är med på att vrida på huvudet. Väl där kunde iallafall läkaren konstatera att jag nog hade haft tur eftersom vissa bryter nacken när de ramlar som jag gjorde.. (dock kanske de hade större pålle än vad jag hade..) Man tänker ju rent spontant på "Stålmannen" som ramlade av pållen och bröt nacken. (RIP) Det vill man ju verkligen inte råka ut för...

Well.. väl hemma satt jag och typ kunde inte hålla mig vaken vid runt 3-tiden, så jag la mig för att sova. Vaknade kl 19 av ett sms.

Det är lixom inte normalt att ha sovit 14 av dygnets senaste 18 timmar. Inte om man i vanliga fall sover drygt 6 timmar.. 

 Ineffektiv jag känner mig nu... usch!

Mamma är iallafall världens snällaste, hon var här med thaimat. Mums! :D

Hör av mig sen igen. Om jag inte dör vill säga.. ;)

Jag ska inte säga att jag aldrig har haft såhär ont, för det har jag. Det som skrämmer mig är att det blir värre och värre.

Orsaken till smärtan i nacken och ryggen är rätt och slätt mitt eget.

Ridning idag nämligen, som alla andra måndagar. Dock var det både hästhoppning OCH hästbyte. 

Det resulterade i 2 flygfärder.

Första gången landade jag på rumpan. Gjorde inte ont. Var mest bara roligt. Men det är ju som sagt bara att ta tjuren vid hornen och hoppa upp igen. Och hoppa över hindret. Tyvärr hoppade jag hindret utan hästen. Eller rättare sagt.. Jag hoppade "före" henne, hon stannade och jag flög. Landade med huvudet ner i marken. Jag hann tänka att nu dör jag, nu bryter jag nacken. Hela ryggraden knakade, och det gjorde så föörbannat ont. 

Skrämde slag på Sarah i gruppen, hon trodde att jag landade med huvudet rakt på en bom, men det gjorde jag inte.. Inte vad jag vet iallafall...

Mitt mål var iallafall att inte landa in i ett hinder, för det gör otroligt ont. Det lyckades iallafall, men det hindrar ju inte mig att ha ont nu..

Mitt emellan skulderbladen och i nacken gör det ont. Smärtan blir bara värre och värre och jag kan knappt lyfta armarna utan att det gör ont. Inte ohållbart ont, bara ont. 

Ibland är det synd om mig. Till exempel nu. Jag är iallafall glad att jag inte bröt nått eller att jag ska behöva jobba imorgon. Det hade varit fruktansvärt. Kommer nog bli lite invalid ett tag framöver. Usch!

Men ibland är det bra att ha ont. då slipper man tänka på andra saker.. well well.. Höres!

De flesta verkar tydligen redan ha dömt mig. Besämt vem jag är och vad jag har gjort utan att ens fråga om det är sant. Och detta oavsett om personerna kände mig väl sen innan eller inte.

Jag vet att jag har gjort saker som kanske inte var så smarta. Men vad är egentligen rimligast? Må dåligt över ett förhållande och inte känna att jag hade nån kontroll, eller försöka ta kontrollen och efteråt där göra en massa misstag?

Jag rättfärdigar inte vad jag har gjort, och bitvis så skäms jag till och med över det.

Just nu vet jag varken ut eller in. Jag orkar inte heller ta itu med det. Okej att jag knappt har sovit den senaste veckan, eller ätit på hela dagen, men jag känner mig helt tom. Ledsen och tom.

Det var aldrig meningen att det skulle bli såhär.

och nu kan jag inte göra nått åt det, och det är det som stör mig mest. Jag har själv satt mig i skiten och jag måste själv ta mig härifrån. Tror dock inte att jag kan det egentligen. Tror nog inte att jag vill heller...

Jag är en sån jääävla fuck up!

Inga mer kommentarer behövs. 

Det här är seriöst helt jävla sinnessjukt. Tänka först, göra sen är inte min grej.

Fy fan va jag skäms.

Förlåt.

Jag har kommit till insikt. Som alla vet är det ytterst tveksamt om tyskan är skyldig till morden arboga även om hon tyvärr är dömd. Jag menar, hon är dömd delvis på grund av att det inte fanns nån annan misstänkt. Men hallå?!

Well.. Dagens insikt kom när jag lyssnade på musik medan jag diskade. De som är fan av Björn Rosenström borde oxå känna till låten "lurad" som finns med på skivan "låtar som är sådär"..  Texten kommer nedan:

I går kväll ringde jag på en kontaktannons i tidningen,
idag så fick jag träffa henne som jag ringt till
Nyfiken på vad det var för gris i säck jag hade köpt
ringde jag på dörren och så öppnade hon
Hon kom ifrån Arboga, jag synade henne noga
och efter ordentligt övervägande jag sa:

Det stod att du var snygg,
men du är ful, jag har blivit lurad
Du skrev nåt om ett slott,
det här är ett skjul, jag har blivit lurad

Nu är det faktiskt så, sa hon, att jag tycker att jag är snygg,
så du kan inte stämma mig för lureri
Jag skiter väl i stämning, sa jag, men jag kräver att
du ber om ursäkt och erkänner att du ser ut som stryk
Men jag fick inte ut ett jota, trots att jag hota
med att rycka hår ur hennes snok

Det stod att du var snygg,
men du är ful, jag har blivit lurad
Du skrev nåt om ett slott,
det här är ett skjul, jag har blivit lurad

Nu satt jag uti klistret, ni förstår hur svårt jag hade
Jag kunde inte dra mig ur med äran i behåll
Jag var redan sur, men när jag fick dörren rätt i nyllet
balla jag ur och börja gå bärsärkagång
Jag fick upp en sten och drog den genom hennes fönster
sen tryckte jag in huvudet mitt så långt jag kunde och skrek:

Det stod att du var snygg,
men du är ful, jag har blivit lurad
Du skrev nåt om ett slott,
det här är ett skjul, jag har blivit lurad

Han är blåst, han är blåst, han har blivit lurad,
han får gå hem med svansen mellan benen… (x7)   

MAn kan ju rätt lätt konstatera att texten är en alternativ teori till hur arbogamordet gick till. Med andra ord kan man ju oxå fråga sig hur Björn Rosenström kunde veta detta? Är han den nya Saida? Innebär det även att "Gunilla" är en profetia som kommer uppfyllas..? skrämmande tanke...

Usch.. idag, just nu, är jag så trött att det hade varit riktigt skönt med en eftermiddaglur.

Zelda höll mig vaken större delen av natten. Vaknade 03.11 och sov inte mycket efter det tack vare att hon sprang runt, käkade på min palm, gick på lådan, sprang i soffan och attackerade mina fötter, bland annat.

Nu däremot ligger hon så snällt på ryggstödet på soffan jämte mig och sussar. Eller, hon inser inte att hon är precis för stor för att ligga där, så med jämna mellanrum så trillar tassarna ner och hon måste vakna till för att ta upp dom igen så att inte hela hon trillar ner. 

Dessutom så snarkar hon. Vilket skrälle!

Jobbet idag var iallafall roligt. Har fått reda på hur mkt sommarjobb det blir oxå. 15 juni till 9 augusti, blir en massa pengar det. :D

Men tråkigt värre så skiter sig nog resan till malaga för mig. Får väl bli att jag sparar dom pengarna och åker på en resa fram emot hösten/vintern istället.. eller så skiter jag i det och åker långt nästa sommar istället, för då har jag ju tagit examen och sådär. Hade varit skönt.. 2-3 veckor i thailand (men där kan man kanske inte vara på sommaren) hade inte varit fel. 

Återstår att se...

Well.. borde diska.. så ska väl sätta igång med det... Hörs när vi ses!

jag hoppas att jag får sova inatt.. Kattaskrället är här medans tobbe är i skåne. Hon behöver iofs miljöombyte ibland, men hon springer runt så jävla mkt.. Medan man sitter i soffan och slappar ligger hon jämte och sover, men så fort man går och lägger sig så ska det lekas. och sen håller hon på heeela natten. Trött man blir på sånt.

Imorgon är det jobb som gäller, sen ska jag träna med Anneli kl 17. Var länge sen sist...

Well.. en bild på skrället slänger jag upp. Bli inte för rädda, hon gäspar bara. ;)

alltid när jag står inför en utmaning, om det så är en jobbig vecka med jobb och skola eller uppkörningen till körkortet är mitt motto att alla andra klarar ju det, så varför skulle inte jag?

Dock funderar jag på om folk verkligen klarar av det.. För jag gör det inte. Inte längre iallafall.

Jag känner mig inte mänsklig längre, om man ska dra det så långt. En människa är för mig en varelse som har många känslor och ger utlopp för dessa dagligen. Men den benämningen är jag nån sorts avart.. Jag minns inte när jag var riktigt glad senast, eller var riktigt arg. Jag minns bara när jag var riktigt ledsen och rädd senast. 

Jag har under årens lopp (låter som om jag är asgammal nu ju) utvecklat en slags överlevnadsstrategi som går ut på att bryta ihop och gå vidare. Jag ger mig ingen tid till att bearbeta sorger och händelser, utan jag bara kör på. Det logiska är att detta förr eller senare slår tillbaka på mig, vilket det oxå gör med jämna mellanrum. 

Jag påstår inte att mitt liv är värre än nån annans eller att det egentligen är jävligt på nått sätt... Men olika människor har olika saker att bearbeta händelser. 

Under de senaste 2 åren har mitt liv gått från att vara jävligt schysst till ett rent helvete och tillbaka igen ett antal gånger. Just nu är jag riktigt vilse, och jag har börjat tvivla på varje liten beståndsdel. Vem är jag, Vad vill jag, varför vill jag det är frågor som jag inte alls vet hur jag ska besvara. Visst, jag är Nilla, jag vill bygga ihop ett underbart familjeliv sammansvetsat med en bra karriär. Varför: Jo, det är ett mått på success.. Med andras ögon. Och det är där lite av mina största problem ligger. Jag lever inte som jag tycker är bäst, utan hur andra vill att jag ska leva. Men jag har fått nog. Jag vill vara min egen Nilla. Jag saknar den riktiga Nilla. Den Nilla som var spontan, orädd och hade jävligt roligt under långa stunder. Den Nilla som hade massor med vänner och som var helt underbar. Tyvärr är det långt dit, och jag skäms när jag ser vad Nilla har utvecklats till..

Existensiell kris, kanske.. Mycket möjligt.. Men det spelar ingen roll. Jag har ändå fått nog av detta. Jag vill ligga i min säng resten av veckan, med Kent på högsta volym och bara vara ifred. Ordna det och du är min hjälte.