Efter att ha tittat på en dokumentär angående ifall det "går" att uppfostra en pojke som flicka blev jag inspirerad till att skriva nått om det. Dokumentären handlar om ett tvillingpar, pojkar, som ska omskäras. Dessvärre går det snett med ena pojken och mer eller mindre hela könsorganet blev borttaget. Föräldrarna som inte hade en aning om vad de nu skulle göra fick, när pojken var 2 år gammal, rådet att uppfostra honom som en flicka och göra en operation som tog bort testiklarna. So far so good. Experimentet leddes av J.Money (http://en.wikipedia.org/wiki/John_Money) som ansåg att könet skapades av miljön och inte arvet (i korta drag). Till saken hör att detta hände på 60-talet när sån här forskning var ny och revolutionerande. Money menade på att barn är "könlösa" tills dess att de är ca 2 år gamla, och därefter börjar de identifiera sig med sitt kön. Flickor är si, pojkar är så - jag är flicka därför gör jag si och inte så som pojkar etc. På grund av denna teorin fick alltså föräldrarna rådet av Money att uppfostra pojken som en flicka, och samtidigt fanns det en "kontrollperson" i form av en andra tvillingen som fortfarande var en son.

I korta drag kan man sammanfatta hela experimentet, som det ju faktiskt var, som totalt misslyckat. Flickan, som egentligen var en pojke, var maskulin och betedde sig inte som det förväntades av pojkar. Oavsett hur mycket mamman klädde flickan i klänningar, köpte dockor och bakade med henne så tyckte hon fortfarande att brorsans leksaker var roligare och lekte hellre med dem. Det hela kulminerade när barnen var 13 år gamla och det var i sista stund för flickan att få sitt kön korrigerat genom plastikkirurgi för att kunna bli en kvinna i sitt vuxna liv. Flickan vägrade och hotade med självmord. Föräldrarna fick inse sig besegrade och talade om för tvillingarna hur det egentligen låg till, nått som hade varit en hemlighet för alla. Flickan blev genast en pojke och mådde mycket bättre med det.

Tyvärr utvecklade brodern psykisk sjukdom som kopplas till chocken om att systern var en bror och tog livet av sig. Även flickan, som var en pojke, tog livet av sig senare dels på grund av att han kände sig som en otillräcklig man till sin fru. 

Vad kan man då få ut av detta? Är det totalt omöjligt att miljö har någonting med könsroller att göra? Bestämmer arvet och biologin allting? Jag vägrar tro det! 

Från det att man föds blir man kategoriserad utifrån vissa premisser, vanligtvis kön, hudfärg etc. Den första frågan nyblivna föräldrar får är vilket kön barn har och om en vuxen blir placerad i ett rum med en bebis den inte vet könet på så tar det cirka 2 sekunder innan den vuxna tittar efter om det är en pojke eller en flicka. Könet bestämmer helt hur man bemöter individen. Barn är inte dumma (de flesta iallafall) och de blir insocialiserade från första dagen utifrån deras kön. En pojke är stor, stark, har mycket vilja och talas till som att han är kung. En flicka är söt, ömtålig, vek och det påtalas litenhet och utsatthet. Detta är inte mina åsikter utan den generella bilden vuxna har på bebisar och barn, vilket har framkommit i mycket forskning. 

Jag menar att man visst säkert kan uppfostra en pojke till en flicka och tvärtom, bara man gör det från dag ett. Socialisering är det absolut viktigaste, det bestämmer precis allting. Däremot så kan en människa som börjat insocialiseras till pojke inte ändras på. Grunden är redan lagd. Inte för att på något sätt försöka bortförklara det fruktansvärda traumat det måste vara för en flicka att veta att hon inte alls är en flicka, men att vänta 2 år med att få flickan att bli en flicka är en omöjlighet. Grunden till mitt antagande är Mowgli - pojken som växte upp med vargar och blev en varg. Visserligen överlevde han inte speciellt länge i det mänskliga samhället, men det visar bara att miljön visst spelar stor roll!

Problemet med att byta kön på barn (inget jag rekommenderar) är alla hormoner som produceras i puberteten. Detta är knappast någonting miljön kan rå på. Men det är ju en helt annan historia.

Kort sagt så står jag helt fullt fast vid min åsikt, som jag har haft sen psykologi A på gymnasiet (inget att skryta med kanske, men MVG:et var välförtjänat), att miljön spelar riktigt stor roll. Arvet finns alltid i bakgrunden, men miljön avgör vad individen gör med sig själv!

Over and out!