Ibland är saker riktigt svåra att förklara. Hur man än vränger och vrider på ord kan man aldrig formulera sig. Hur mycket man än försöker så skiter det sig likförbannat. Vem har man att skylla på då? sitt eget ordförråd eller uppfinnaren av språket? 

Jag har inga ord längre. Dom försvann allihopa under den senaste timmen. Och de orden jag har vet jag inte ens vad de betyder längre. 

Jag orkar inte bry mig om att formulera mig mer, för det spelar ju ingen roll. Budskapet går inte fram, och jag orkar inte stå och banka på en stängd dörr längre.

Må det bära eller brista, men jag vet inte längre..

Orden är helt slut, men känslan finns kvar. Har bara inte en aning om hur fan jag ska fortsätta. Jag vet vad jag vill, men vägen dit består av ord som jag inte har hört än. Ord som jag än så länge bara har drömt om.  Formuleringar som inte existerar i den riktiga världen...