Jag vill ha en Nemi-kompis som alltid ställer upp och gör precis som man vill. :) Har nog visserligen redan flera sånna, men fler kan väl inte skada? :)

Helgen har spenderats hos Fredde i skåne. Har varit en helt underbar helg rent relations och kärleksmässigt. Och det känns som om jag verklgien har laddat batterierna inför denna veckan som kommer. 

För den energin jag har nu är på väg att verkligen försvinna på grund av allt jävla krångel med vårt jävla projekt. Visserligen kommer vi säkert kunna klara av uppgiften iallafall, och merarbetet kanske inte blir så mkt.. men just nu har vi ingen koll känns det som.. och det suger.

Dessutom har jag pms, är trött, stort behov av nya skor, klippa håret och sätta tassar på mitt soffbord som har glappat sen i februari.

Tycker tiden går både förjävla fort men ändå satans så långsamt. är stressad för skolan och vill bara att tiden ska gå fort så jag kan grejja med det, men om tiden går för fort så kommer vi ju inte hinna heller... Och som vanligt ska allting krångla så förbannat!!!

är väl mest allmänt frustrerad över världen och mig själv. Är livrädd för vad läkaren ska ringa och säga på tisdag när proverna har kommit tillbaka, är smått hysterisk över skolan och är samtidigt så kluven vad gäller distansförhållande. Är så jobbigt att han är så långt bort.. men samtidigt vet jag ju att det kommer att bli kalasbra i slutändan. Om jag bara kan sluta vara så förbannat trött hela tiden kommer det bli bra... det hoppas jag innerligt... Frågan är bara vad läkaren säger på tisdag...

Fuck.

Jag känner inte riktigt att jag behöver utveckla detta vidare. Se och njut! 

Jag är inte den som är den.. eller jo förresten.. kanske lite iallafall. men nu är måttet rågat och det får vara nog.

Vad tänker jag då på tro..? Kan det vara spam-mejl, idiotiska statusuppdateringar på fb, idioter i trafiken eller skolans idiotiska kursupplägg?

Nej. För en gångs skull så är det faktiskt inget av det. Utan ett mycket värre ämne. Den som kan gissa kan få ett tuggummi. :P

well.. såhär är det, som de flesta fjortisar/okritiska individer vet så har New Moon premiär imorgon (inatt). Alla fjortisar får ju multipla orgasmer bara av blotta åsynen av Edward och där glädjen över twilight går in så går ju som bekant vettet ur. 

Såg på svt:s morgonprogram i morse där de hade bjudit in 2 tjejer som är ansvariga för twilight-swedens fansida. Om inte de är lite halvt gravt socialt handikappade, så kan man ju verkligen börja undra. Men jag ska inte gå till personangrepp, de kan säkert bli folk av dom med, bara man får bort dom från hjärntvätteriet... Det jag ville gå in på var en sak som dom diskuterade. Nämligen Twilight vs Harry Potter. Det var inte mycket till diskussion eftersom de knappt hade läst Harry Potter och ärligt talat blev jag mer eller mindre förbannad. De menade på att twilight var bättre eftersom det var mer verkligt och handlade mer om "vardagliga saker" etc. Öhh.. ursäkta? va?

Twilight är det absolut sämsta som någonsin har producerats i modern historia. Filmerna är uppbyggda på ett kasst manus och en helt förbannat dålig story utan någon som helst verklighetsanknytning eller att följa vampyrregler (som jag redan har varit inne på i ett annat inlägg.) Harry Potter däremot är en otroligt genomtänkt historia, med anknytningar till höger och vänster till alla möjliga delar av historien. Böckerna (och några av filmerna, långt ifrån alla) får en att önska att man själv var trollkarl eller häxa så man kunde uppleva trolldryckslära, honungsöl, enhörningar, middagar i stora salen och träffa Professor Dumbledore. Så fort man ser Ron blir man lite sådär hopplöst lycklig av historian, tvärtemot om man ser Edward Cullen. Då blir man snarare illamående och livrädd. Som nån skrev nånstans: "Det ser ut som han har fixat håret med en elvisp". 

Och nått som jag kom fram till i morse stör mig allra mest med Twilight, förutom det uppenbara att det är en massa "hitte-på", så är det att Edward inte verkar ett dugg kär i Bella. Kanske dock hänger mer på skådespelarinsatsen än karaktären i sig. Men för att dra ännu en Harry Potter parallell så kan jag ju säga att jag inte är ett dugg ledsen över att Cedric Diggory blev mördad. Snarare, tack He-who-must-not-be-named! 

Over and out!

Gaah!!

Idag är det tisdag. Och jag FATTAR inte att tiden går så fort. I övermorgon är det ju redan torsdag och efter det är det ju helg. 

Vi har suttit i möte ungefär hela dagen idag och mellan satt jag och hon jag skriver med och typ höll på att dö. Vi var grymt trötta båda två. Så det blev inte sådär jättemycket gjort idag.. men imorron ska vi göra jättemycket, och det känns bra att komma igång lite mer. Just nu känns det knappt som vi har gjort nått.. Så imorron blir det att skriva abstract och ut och få enkäter besvarade. Sen sammanställer vi nog en massa och sådär på torsdag och sen skriver vi nog en massa i projektrapporten. Får hoppas att vädret är ungefär samma imorron som idag, så vi kan promenixa lite och fråga folk sånt vi behöver ha reda på...

På torsdag ska jag till vårdcentralen och kolla järnvärde och sådär. Tror att jag har riktigt dåligt, som jag har sagt innan. Är bara en aning orolig att de inte ska hitta nått fel på mig... Vad gör man då? Och ja, jag är hypokondrisk. Tänker att jag har Hiv eller Aids minst... Eller varför inte livmoderhalscancer eller nått annat hemskt. Men jag är säkert "frisk", bara dåligt järnvärde eller stressad. hehe.

Jag var så trött att jag höll på att dö efter lunch. men kämpa måste man, och efter skolan åkte jag hem till anneli. Heidi var oxå där. Och de brukar ju alltid kunna pigga upp mig. Och ja. det piggade upp. De höll på att skriva på sitt projekt och jag övade mitt dressyrprogram på Annelis matta. Vi ska nämligen rida ett dressyrprogram nästa vecka på ridningen, och vi ska bli filmade oxå. Helt hystersiskt hemskt ju! :D Visserligen inte tvungen att man ska rida programet, men det är ändå lite spännande ju... 

Till helgen ska jag till Fredde. Vi ska till Hässleholm eller Helsingborg på lördag och kolla på bio. Vill så gärna se 2012, och har äntligen lyckats övertala Fred. och om vi åker till hässle så kanske jag kan smita inom tatueraren och boka en tid... 

Annars är det kanske inte så mkt nytt. Jag är trött, har ingen energi till nått, är lite småstressad över skolan men orkar samtidigt inte sätta igång med nått, lite orolig för pengar i december med alla julklappar samt var jag ska fira jul nånstans. Sen har jag massa lust att åka utomlands på nån resa, men vet inte var, när och med vem. Sen vill jag pussla oxå, men jag pallar inte. Det tar alldeles för lång tid, så jag blir bara irriterad, får ont i ryggen och tröttnar efter 30 bitar. Började pussla i förrgår, la knappt halva ramen, sen la jag av. Bitarna ligger så fint på golvet, och jag ska tvinga mig att lägga det. Och absolut med tanke på vad jag fick gå igenom för att hämta det där jävla pusslet. GAH!!!

Jag är maniskt rädd för spindlar. Och jag har varit det typ så länge jag kan minnas. Småkryp generellt, men speciellt spindlar. 

När jag var liten fanns det alltid en massa spindlar hemma hos oss, fast utanför fönstrena. Dock var man mer eller mindre tvungen att gå förbi spindlarna flera gånger varje dag, speciellt när man skulle upp eller ner för trappan. Som tur var hade vi ingen källare, för då hade jag nog ärligt talat inte överlevt. 

Iallafall var det inte direkt några små spindar som fanns där. Stora feta spindlar, korsspindlar, långbenta jävlar, små jävlar, och andra äckliga. 

Dock var det inget större problem egentligen... Jag visste att dom fanns, och att dom var fruktansvärt hysteriskt äckliga och jag behövde aldrig beblanda mig med dom.

Problemen började bli värre när jag började prenumerera på Illustrerad Vetenskap och den tidningen har ju en förkärlek till att förstora upp bilder på jätteäckliga insekter så man ser precis alla huggtänder, 58 ögon och 320 giftiga spröt. Även när jag var liten har jag aldrig kunnat ta på en bild med en äcklig insekt på, jag har inte nån aning om varför, men så är det. Dock blev rädslan värre för att efter en specifik bild på en tarantel i Illustrerad Vetenskap, där man såg alla 6-10 ögonen fick jag totalt frispel. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv fått sån otrolig panik. Tänk er dom där klippen på människor som blir asrädda för sånna där skrämsel-klipp med flickan från exorsisten och ett skrik. Den reaktionen x 10. MINST! Gallskrik, det känns som att hjärtat stannar och det blixtrar till i hela kroppen. Tårarna sprutar och jag blir så hysteriskt ledsen att det inte går att beskriva. Total chock. 

På grund av min rädsla för att bli rädd för sånt här igen, att få sån panikångest, så fick jag min dåvarande pojkvän att bläddra igenom tidningen åt mig först och sätta gem eller tejpa dom siderna jag inte kunde titta på. Till slut blev detta för löjligt, och jag sa upp min prenumeration. 

Dock var jag fortfarande rädd för spindlar, såg jag en på riktigt höll jag på att dö och såg jag en på tv fick jag allmän panik. 

Men nånstans så insåg jag ju hur otroligt löjligt hela alltet var, och försökte tänka lite rationellt om jag stötte på en spindel. Efter mitt första riktiga sommarjobb, där spindlar var vardagsmat, utvecklade jag en strategi. Jag tillåter mig att få panik, men jag vet ju oxå att jag måste ta itu med problemet själv och alltså är det ingen idé med panik. Spindlarna dödades med hjälp av toalettrengöringsmedel och sen blev de mosade av sopschyfflen. Piece of cake. Dock finns ju rädslan kvar. Jag tittar och spanar efter alla möjliga spindlar på alla möjliga ställen. Vilket egentligen är jättekorkat, men det är som att jag måste ha koll på dom först, för att jag ska ha övertaget. Hatar att bli överraskad. 

Idag har jag nått nånslags mellanväg mellan allt som har varit med spindlar. Jag tvingar mig själv att titta om det kommer en spindel på tv, för jag vet att det är inte farligt, och att det nog är bra för mig att se på dom. Ta ner det till en nivå som är hanterlig, typ. Småspindlar i lägenheten har jag dödat flera stycken, till och med med hushållspapper som jag tycker är SÅ äckligt. Men problemet kvarstår: jag är sinnessjukt rädd för spindlar. På uteplatsen finns en massa, men de är långbenar och inte så hysteriskt äckliga. I förrådet däremot finns det massor av spindlar. 

Härromveckan skulle jag hämta nått och såg en jättespindel sitta på golvet. Tänkte att jag skiter i den, låtsas som att den inte finns och gör mitt. Och det var nog så svårt. Idag, efter att ha letat mod hur länge som helst, skulle jag gå in och hämta ett pussel i förrådet. Öppnar dörren försiktigt, tänder lampan snabbt som fan. Kollar från vänster till höger på golvet så att det inte sitter nån där vid trösklen, scannar sen av resten av rummen och inser nöjt att Jättespindel är borta... Öppnar mitt förråd, spanar efter spindlar, hittar en spindel på en låda jag nog hade behövt öppna, bankar på lådan för att idiotspindeln ska akta sig vilket den inte gör, ger upp, norpar pusselkartongen och går ut ur förrådet. Håller på kortsidan av kartongen, medans jag försöker låsa hänglåset. Inser att pusselbitar trillar ut, rätar upp lådan, men på vägen trillar ca 10 till ut. tänker att jag ska plocka upp dom MEN DÅ!!! Jättespindeln ligger på golvet, precis 3 cm från en pusselbit. Död visserligen, men få fruktansvärt jätteäcklig som den bara kan bli. Får totalpanik. hjärtat bultar, adrenalinet kickar in, jag förbereder mig på att kämpa eller fly. bestämmer mig för att kämpa och tar ett djupt andetag och kickar till äcklet med skon. den åker iväg. FUll med panik och ångest låser jag hänglåset och plockar upp bitarna. snabbar mig ut ur förrådet och slänger igen dörren. Inser att folk nog hade skrattat ihjäl sig om de hade sett mig. Går in i lägenheten och slänger pusslet på sängen. Sätter mig i soffan och är helt skakis av upplevelsen. Det kryper i hela kroppen och det känns som om det finns spindlar överrallt. 

Jag har nu insett att detta är ett fruktansvärt stort problem för mig. Jag har ingenting emot att folk skrattar åt min fobi, för jag vet att det är så irrationellt som nått bara kan bli. Men jag behöver seriös hjälp. Vart hittar man det? Tills dess får jag skaffa mig sällskap som gärna dödar spindlarna, men att spola ner dom i toaletten gör man inte. Då kanske det bubblar upp igen. UUHH!!

Ibland är saker riktigt svåra att förklara. Hur man än vränger och vrider på ord kan man aldrig formulera sig. Hur mycket man än försöker så skiter det sig likförbannat. Vem har man att skylla på då? sitt eget ordförråd eller uppfinnaren av språket? 

Jag har inga ord längre. Dom försvann allihopa under den senaste timmen. Och de orden jag har vet jag inte ens vad de betyder längre. 

Jag orkar inte bry mig om att formulera mig mer, för det spelar ju ingen roll. Budskapet går inte fram, och jag orkar inte stå och banka på en stängd dörr längre.

Må det bära eller brista, men jag vet inte längre..

Orden är helt slut, men känslan finns kvar. Har bara inte en aning om hur fan jag ska fortsätta. Jag vet vad jag vill, men vägen dit består av ord som jag inte har hört än. Ord som jag än så länge bara har drömt om.  Formuleringar som inte existerar i den riktiga världen...

Visst ser det ofantligt smarrigt ut med tigerkaka? :D Och den är gudomligt god! 

Och visst är jag hysteriskt duktig som lyckas få med en anka på en bild innehållandes tigerkaka? My god! :D

Nu ska iallafall kakan ätas upp, och om jag inte får hjälp kommer jag äta allting själv. Mums! :D

Puss puss