säga vad man vill. Men idag är en sorgens dag. Kolsvart, nattsvart. Det som har hänt är fruktansvärt tragiskt. Helt fruktansvärt.Michael Jackson, the kig of pop lever inte längre. Är detta året då alla barndomsidoler försvinner? Är detta året då man är tvungen att växa upp?

Man må säga vad man vill om Jackson och hans levene, operationer och pedofilanklagelser. Men alla borde fan hålla med att genialiteten i musiken är enorm. Jag blir fruktansvärt imponerad och berör varje gång jag hör en låt, oavsett vilken det är. 

Man kanske inte ska säga att Jacksons död är lika stor som Elvis eller John Lennon, men det berör fruktansvärt många människor. Att han har gått bort är för mig otroligt, obegripligt och helt hemskt. Världen har mist ett musikalist geni, utan att uttrycka vår uppskattning medan han var i livet. Jag hopppas innerligt att Michael, vart han än nu må vara, ser ner på alla sina fans och fylls och förstår den kärlek som många världen över hyser för honom. Han är och förblir ett geni. Och en barndomsidol. Världen kommer inte vara sig lik.. verkligen inte.. :(

Skrev för nårra månader sen ett inlägg om Michael Jackson. Läs och begrunda, och se klippet. Och njut. 

http://nillaraff.bloggagratis.se/2008/11/21/1127338-the-king-of-pop/

Själv tycker jag att det är svårt att se nyheterna idag och lyssna på hans musik. Jag är kanske överkänslig och töntig, men jag blir alldeles rörd och bara ryser. Och jag blir så ledsen över vad som hänt. :( Usch.. det är surrealistiskt...

Avslutar med ett klipp som nog kan sammanfatta hans skandalomsusade liv. "They don't care about us". Och nej.. Ingen gav ett ruttet lingon för Jackson, ändå gav han allt. Det är beundransvärt. Och att alla hyllar honom idag kanske är lite skenheligt, men man saknar inte kossan förrens båset är tomt. Och tomt kommer det sannerligen att bli...