Känns lite som om världen håller på att återgå till det normala.

Trött som ett as är jag efter att ha jobbat hela helgen. Och som vanligt ser det förjävligt ut här hemma. 

Diskbänken svämmar över av skitiga tallrikar, tvättkorgen är överfull, sängen är totalt obäddad, dammråttorna har utvecklats till dammelefanter, katten är galet sällskapssjuk och tiden går så långsamt så långsamt...

Imorgon är jag iallafall ledig, och då ska jag få sova ut, hade jag tänkt.. Sen är det sjukgymnasten som gäller. Ska göra mina fina övningar på min vackra boll snart. Ska äve till stranden med Anneli imorgon. Kul, kul, cykelhjul!! :D

 I ett försök att orsaka en gråt-attack, så kan jag tala om att jag mår satans så bra nu. Även om allt suger hästkuk, så spelar det ingen roll. Jag vet att jag har en person att lita på och som jag vet verkligen bryr sig. Känns lite främmande måste jag medge, men jag mår väldigt bra av det. Därför känns det extra pissigt att jag jobbar som jag gör i sommar, och att sommaren kommer gå så fort så fort, och hösten bara kommer sega sig. 

Ärligt talat kan jag tala om att jag totalt hade gett upp om mig själv. Såg ingen framtid alls. Nu ser det dock lite ljusare ut, och jag har fått lite nya drömmar och tankar. Och även om jag just nu har så ont i ryggen att jag knappt kan andas, och axlarna har nått annat konstigt syndrom så behöver bara en tanke på hans underbara ögon krävas för att jag ska le och drömma mig bort...

Avslutar med ett internskämt:

"Du din jäävla hora!" 

Peace out.