Jag trodde aldrig att det skulle vara såhär pass jobbigt att ha ett distansförhållande. Det är riktigt långt att åka och saken blir värre av att det är i ett annat land, för det är så sjukt dyrt att ringa.

Ibland vill jag typ bara ge upp och känna mig besegrad och skita i allting och bara gräva ner mig. Är så satans jobbigt att sakna någon och längta efter att det ska bli helg så man kan träffas. Är så satans jobbigt att inte kunna dela precis allting med någon precis när som helst eller bara kunna ringa och säga hur mkt man saknar honom. 

Och det absolut värsta är att tiden går så satans fort när vi väl träffas, och att tiden emellan går så satans långsamt. 

Jag vet ju vad jag vill, men det känns som om det är ljusår dit. Och jag vet att jag inte ska klaga och hålla på, för då blir inte saken bättre för honom. Han saknar säkert mig precis lika mkt. Men jag kan inte låta bli. 

Jag saknar honom så otroligt mycket på veckorna, och snacken i telefon och på msn betyder så jävla mycket för mig. Men ingenting går upp mot att träffa honom. Tyvärr verkar jag bli überbitch när vi träffas, men jag tror nog att det beror på att jag vet hur jobbigt det blir i veckan efter vi har träffats. Värst är det på tisdagar, då är jag inte människa på hela dagen...

Och nu ska vi inte ses igen förrens nästa fredag. En vecka till alltså. Då ska vi käka middag och gå på bio. Ska bli riktigt mysigt. Sen får vi väl se vad mer vi gör. Ärligt talat så bryr jag mig inte så mkt, så länge vi umgås när vi väl är tillsammans. 

Men det kändes verkligen i hjärtat idag när vi var och hälsade på honom i danmark. Titta in i hans underbart vackra ögon, sniffa i mig hans underbara doft och inse att jag måste åka snart igen. Hem helt ensam, medan han sitter där och bara hatar allt. Det är inte rättvist.

Så mkt kärlek, men ingen att ödsla den på.. Lite så känns det ibland.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har starka funderingar på att lägga ner bloggen. Har ingenting att skriva längre... Det som jag behöver få ur mig snackar jag med min underbara sambo om, och resten.. jaa.. det är väl lite skitsamma egentligen. Och ärligt talat, vem vill läsa om ...

Träningsvärken sen första ridpasset för året sitter i. Jag är tokspänd inför redovisningen imorron, fastän jag kanske inte alls egentligen behöver... Jag är förbannat less på mina grannar som alltid är uppe snortidigt på morronen och för oväsen. Jag ...

Måndag igen och årets första ridpass är avklarat. Dock märks det ju rätt tydligt att man inte är så vältränad längre. men de ska vi snart råda bot på. :D Det jobbigaste med dagens ridpass var att jag inte har den fysiska styrkan att rida ordentligt l...

För alla som inte visste det så är det snö ute. Dock fattar jag inte alls hur man eventuellt hade kunnat missa det, men ändå... Det är helt sjukt hur mkt snö det är. Såhär mycket har det nog inte varit på flera år. Inte såhär års och verkligen inte s...

    Mark Bellison lever i en värld, precis lik den värld vi lever i, skillnaden är dock att ingen kan ljuga. Mark jobbar som manusskrivare/historienedskrivare på ett filmbolag som gör utbildande filmer (min översättning, på engelska: lecturing film...