Hörde denna låten på jobbet när jag satt i bilen. Blev väldigt berörd av den och började nästan gråta. Love at first sight.

Lyssna och njut!

Jag har kommit på att drömjobbet för alla ungdomar födda på 80-talet eller senare vore att vara "journalist" på aftonhoran. Tänk att få betalt för att surfa på Youtube, vara inloggad på Facebook och då och då checka in svallertråden på Flashback.info. Fatta glassigt jobb!

Det är ju lixom ungefär det man gör på fritiden, och att skriva nån löjlig artikel om hon den fula bruden i apolivas reklam eller vilka grupper som har växt sig störst denna veckan på facebook kan knappast klassas som riktig journalistik. Inte undra på att befolkningen blir allt dummare och att våra stackars pensionärer inte fattar ett jota. I deras huvud är ju en dator ungfär lika stor som en normal traktor (och låter lika mkt...).

En sak kan jag bara inte fatta... Jag antar att större delen av de som kollar nyheterna på internet är så pass smarta att de vet hur man kollar på youtube-klipp etc, och då har de därmed redan sett "dödsdanserna" i Let's dance (som vi kan tacka gud för att det inte sänds nu) eller "nakenkupperna" i diverse tv-program. Och eftersom det finns vissa sidor på internet som bara listar "bra" youtube-klipp så är de flesta riktigt roliga och intressanta klipp sjukt svåra att missa. 

Ärligt talat kan jag bara innerligt hoppas att det är praoelever som har uppgifterna att vara nöjesreporter på aftonhoran. Jag skulle skämts ögonen ur mig om jag gick ut journalisthögskolan, anställd på aftonhoran och sen fick skriva nått löjligt repotage om en katt (i england, FFS!!!) som har åkt buss ett par timmar om dagen under tid, eller hur stor gruppen på facebook är som hatar bruden i apoliva-reklamen. Tänk att behöva skriva sån skit och sen skriva under med sitt egna namn och använda den lönen till att betala en hög studieskuld från en ubildning från vilken man inte använder sin kompetens i jobbet. Nä fy fan!!

Over and out!