Jag har alltid (relativt uttryckt) varit tillsammans med någon. Förhållandena har oftast varit dåliga för mig eller bara rent kassa. Jag ha ofta känt mig "fast" och att jag inte kan göra någonting åt situationen, vilket har orsakat en stor ångest. Det har känts som om jag har varit tvungen att bli omhändertagen av någon för att klara mig.

Nu känns det däremot som om jag har blivit "fri" för första gången på jävligt länge, och jag älskar den känslan. (dock gillar jag inte känslan av att ha sårat någon.)
Jag är mer vuxen och vågar göra saker som är helt självklara för andra, men som jag knappt vågat tänka på innan.

Jag har många rädslor. Story of my life. Jag har sjukt stor självbehärskning, nästan så att den är till nackdel för mig. Jag har många fobier och vanesätt som bottnar i tvångstankar (inga a-brunnar, kolla i skyltfönster så att ingen följer efter,  maniskt ha precis ordning på saker, vika godispapper etc.)

Jag är avundsjuk på alla vänner som släpper allt och åker iväg och bara tänker på sig själva. Tror ärligt att jag aldrig har gjort någonting som bottnar i vad bara jag vill... Jävla tragisk man är.

Man vill ta dagen som den kommer, men även planera framtiden. Detta går verkligen inte ihop. Vad är bäst? Gå på den dagliga känslan eller vad som är bäst om 10 år?

Eller ska man bara sluta tänka och analysera allting..? 

Tåls att tänkas på...

Over and out.. For now..

Idag är det julskyltning. Känns som om att det inte blir en riktig jul om man inte åker in till stan. Dock har jag de senaste åren känt varje julskyltning som ett perfekt dejting tillfälle, och eftersom jag nu är ensam pallar jag inte. Är inte hysteriskt kul att trängas med 100 000 folk på storgatan direkt... 

Sen fattar jag ärligt inte hur man fortfarande tycker att julen är precis lika rolig år efter år...

Jag är ändå bara 21, men de senaste åren har jag tröttnat mer och mer. Samma jävla mat, samma ogenomtänkta presenter, samma tv-program och samma tjaffs om onödiga saker. varför inte helt enkelt bojkotta skiten? 

Visst, jul är mysigt, men varför denna hysteri med julklappar till höger och vänster?! 

Varje del av bekantskapskretsen ska ha julklappar. Ju dyrare desto bättre. Gärna 2 veckor i Thailand (eftersom det är det nya Mallorca, sen några år tillbaka) eller en spa-weekend i köpenhamn. Ifall det är för dyrt så måste man ändå köpa massa saker och helst knåpa ihop en egen present i form av en installation av diverse skitsaker, blommor och världens största vas. 

Ärligt talat. Jag köper julklappar till min familj, sen får det räcka. Jag förväntar mig ingenting direkt tillbaka. Egentligen vill jag hoppa över julen i år. Det är överskattat (som Pink Floyd) och otroligt löjligt (som hey baberiba).  Att åka bort någon vecka och slippa Sverige, men framförallt svenskar vore så jävla skönt.

Jag söker resesällskap.. Gärna så långt bort som möjligt. Gärna till (och med) mars... 

Tomten är vaken, och vill helst vara naken. (Han är pedofil!)