Nillaraffs underbara vardag!

Alla inlägg den 28 november 2008

dagens soundtrack

Av Nilla - 28 november 2008 19:29

såhär har det känts sen i somras... Inte alltid, men under långa stunder. Tyvärr. Förlåt för allt. Jag menade inte att göra dig ledsen.

This is the end you know
Lady, the plans we had went all wrong
We ain’t nothing but fight and shout and tears

We got to a point I can’t stand
I ’ve had it to the limit I can’t be your man
I ain’t more than a minute away from walking

We can’t cry the pain away
We can’t find a need to stay
I slowly realized there ’s nothing on our side

Out of my life, out of my mind
Out of the tears we can’t deny
We need to swallow all our pride
And leave this mess behind
Out of my head, out of my bed
Out of the dreams we had, they ’re bad
Tell them it ’s me who made you sad
Tell them the fairytale gone bad

Another night and I bleed
They all make mistakes and so did we
But we did something we can never turn back right

Find a new one to fool
Leave and don’t look back. I won’t follow
We have nothing left it ’s the end of our time

We can’t cry the pain away
We can’t find a need to stay
There’s no more rabbits in my hat to make things right

Out of my life, out of my mind
Out of the tears we can’t deny
We need to swallow all our pride
And leave this mess behind
Out of my head, out of my bed
Out of the dreams we had, they ’re bad
Tell them it ’s me who made you sad
Tell them the fairytale gone bad

Out of my life, out of my mind
Out of the tears we can’t deny
We need to swallow all our pride
And leave this mess behind
Out of my head, out of my bed
Out of the dreams we had, they ’re bad
Tell them it ’s me who made you sad
Tell them the fairytale gone bad

Tell them the fairytale gone bad
Tell them the fairytale gone bad

Personligt

Dela · Kommentera

Världens värsta vecka

Kommentera (1)

Av Nilla - 28 november 2008 17:01

Den enorma trötthet det innebär att sitta på ett sjukhus utan mat och med konstant oro i 22 timmar går inte att beskriva.

Jag har aldrig varit så trött, varken fysiskt eller psykiskt som jag är nu. Om jag var en zombie i onsdags, så är det ingenting mot vad jag är idag.

Jag har så sjukt ont i alla muskler, och ont i själen.

Bakgrunden till sjukhuset känns fortfarande som om det är mitt fel. Och jag fattar fortfarande inte hur en människa kan vara så fysiskt stark att han kan slå sönder 2 ben i handen, genom att ge väggen en rak höger.

Akuten, röntgen, akuten, röntgen, operation, akuten, röntgen, akuten.

Hela veckan har bestått i att gå fram och tillbaka på sjukhuset. Personalen har dock varit trevlig, men en viss misstanke om kvinnomisshandel tyckte jag ana mig, iallafall när vi först kom in. (nej, han har aldrig slagit mig!) (Verkade som om de trodde att han skulle slå mig, men istället slog i väggen. Jag var inte ens närvarande när det hände!)

Jag hoppas att allt detta har något gott med sig. men jag tvivlar..

"Det kallas tvivel, det där som stör. Ja, det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör. Men jag ser hur du tänker på nått, hur du drömmer dig bort som en fågel i bur..." - L. Winnerbäck. (He's my man!)

Har knappt ätit eller sovit den senaste veckan. Yrseln och illamåendet är konstant. Kan ingenting göra åt saken. Bara hoppas att det går över.

Men ledsen är jag. Så in i helvete.

Gråt och skam, makadam.

Personligt

Dela · Kommentera (1)

Tidigare månad - Senare månad