Den enorma trötthet det innebär att sitta på ett sjukhus utan mat och med konstant oro i 22 timmar går inte att beskriva.

Jag har aldrig varit så trött, varken fysiskt eller psykiskt som jag är nu. Om jag var en zombie i onsdags, så är det ingenting mot vad jag är idag. 

Jag har så sjukt ont i alla muskler, och ont i själen. 

Bakgrunden till sjukhuset känns fortfarande som om det är mitt fel. Och jag fattar fortfarande inte hur en människa kan vara så fysiskt stark att han kan slå sönder 2 ben i handen, genom att ge väggen en rak höger. 

Akuten, röntgen, akuten, röntgen, operation, akuten, röntgen, akuten.

Hela veckan har bestått i att gå fram och tillbaka på sjukhuset. Personalen har dock varit trevlig, men en viss misstanke om kvinnomisshandel tyckte jag ana mig, iallafall när vi först kom in. (nej, han har aldrig slagit mig!) (Verkade som om de trodde att han skulle slå mig, men istället slog i väggen. Jag var inte ens närvarande när det hände!)  

Jag hoppas att allt detta har något gott med sig. men jag tvivlar.. 

"Det kallas tvivel, det där som stör. Ja, det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör. Men jag ser hur du tänker på nått, hur du drömmer dig bort som en fågel i bur..." - L. Winnerbäck. (He's my man!)

Har knappt ätit eller sovit den senaste veckan. Yrseln och illamåendet är konstant. Kan ingenting göra åt saken. Bara hoppas att det går över.

Men ledsen är jag. Så in i helvete.

Gråt och skam, makadam.

 

tobbe

28 november 2008 19:11

Allt kommer ordna sig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har starka funderingar på att lägga ner bloggen. Har ingenting att skriva längre... Det som jag behöver få ur mig snackar jag med min underbara sambo om, och resten.. jaa.. det är väl lite skitsamma egentligen. Och ärligt talat, vem vill läsa om ...

Träningsvärken sen första ridpasset för året sitter i. Jag är tokspänd inför redovisningen imorron, fastän jag kanske inte alls egentligen behöver... Jag är förbannat less på mina grannar som alltid är uppe snortidigt på morronen och för oväsen. Jag ...

Måndag igen och årets första ridpass är avklarat. Dock märks det ju rätt tydligt att man inte är så vältränad längre. men de ska vi snart råda bot på. :D Det jobbigaste med dagens ridpass var att jag inte har den fysiska styrkan att rida ordentligt l...

För alla som inte visste det så är det snö ute. Dock fattar jag inte alls hur man eventuellt hade kunnat missa det, men ändå... Det är helt sjukt hur mkt snö det är. Såhär mycket har det nog inte varit på flera år. Inte såhär års och verkligen inte s...

    Mark Bellison lever i en värld, precis lik den värld vi lever i, skillnaden är dock att ingen kan ljuga. Mark jobbar som manusskrivare/historienedskrivare på ett filmbolag som gör utbildande filmer (min översättning, på engelska: lecturing film...