Ibland kommer man till en punkt där man inser saker som man aldrig någonsin trodde att man skulle inse. Ibland kommer man till en punkt där man verkligen känner att det borde vara en punkt och nytt stycke. Visserligen är det svårt ibland att veta när det ska vara punkt, men förr eller senare så måste ju punkten komma. Hur lite man än vill. Något som däremot är en aning lättare är att börja ett nytt stycke efter punkten. Visserligen beror det till stor del på varför man satte punkten där man gjorde och vad det nya stycket ska handla om... Men fortfarande, ett nytt stycke är ett nytt stycke. Och oskrivna blad är någonting jag tycker är helt fantastiskt.

För ungefär för ett år sen satte jag en punkt. Visserligen velade jag både länge och väl med ifall det skulle vara en punkt eller ett komma eller vad det nu skulle vara. Dock ser jag nu såhär i efterhand, att det skulle nog varit ett utropstecken. Och ärligt talat kanske inte ett hade räckt heller. Men punkt blev det till slut, och det må låta hemskt, men det är nog ett av de bästa punkterna jag har satt i mitt liv. 

Stycket efter punkten var väldigt ostrukturerat. En massa hit och dit, med kopplingar i dåtid, framtid samt höger och vänster. Men efter en punkt, som jag inte visste om det skulle vara en punkt eller inte, är det nog inte så konstigt att nästa stycke blev som det blev. Till slut blev resultatet något sånär, och alla styckena efter punkten blev prydligt strukturerade, avhandlade och lagda på hyllan. 

Nu har jag kommit till ännu ett nytt stycke. Dock föregås inte detta stycket av en punkt, utan snarare ett streck, eller en pil. Det ena leder till det andra. Även om jag befarar att det nya stycket kommer bli oroligt och ostrukturerat till en början, hyser jag inga tvivel om att stycket kommer vara rimligt, logiskt och strukturerat i slutändan. Dock hoppas jag inte att jag någonsin ska behöva sätta en punkt till i mitt liv. Jag vill bara ha streck och pilar...

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har starka funderingar på att lägga ner bloggen. Har ingenting att skriva längre... Det som jag behöver få ur mig snackar jag med min underbara sambo om, och resten.. jaa.. det är väl lite skitsamma egentligen. Och ärligt talat, vem vill läsa om ...

Träningsvärken sen första ridpasset för året sitter i. Jag är tokspänd inför redovisningen imorron, fastän jag kanske inte alls egentligen behöver... Jag är förbannat less på mina grannar som alltid är uppe snortidigt på morronen och för oväsen. Jag ...

Måndag igen och årets första ridpass är avklarat. Dock märks det ju rätt tydligt att man inte är så vältränad längre. men de ska vi snart råda bot på. :D Det jobbigaste med dagens ridpass var att jag inte har den fysiska styrkan att rida ordentligt l...

För alla som inte visste det så är det snö ute. Dock fattar jag inte alls hur man eventuellt hade kunnat missa det, men ändå... Det är helt sjukt hur mkt snö det är. Såhär mycket har det nog inte varit på flera år. Inte såhär års och verkligen inte s...

    Mark Bellison lever i en värld, precis lik den värld vi lever i, skillnaden är dock att ingen kan ljuga. Mark jobbar som manusskrivare/historienedskrivare på ett filmbolag som gör utbildande filmer (min översättning, på engelska: lecturing film...