Jag tror jag har varit alldeles för snäll för länge och inte outat idioter som har varit rent ut sagt idioter. Dock är nu deras tid kommen...

Efter att Tobbe och jag gjorde slut blev det lite automatiskt att jag tog lite avstånd från de vännerna som var mina från början men som vi senare kan kalla gemensamma vänner. Enligt min uppfattning är Tobbe en stor jävla idiot och allvarligt talat är det riktigt synd om honom, eftersom han inte alls kan inse vad felet i huvudet är nånstans. Han betedde sig som en tvättäkta psykopat och hota att slå mig, och slå sönder mina saker. Han uttryckte konstant att jag inte gjorde något för honom, trots att jag körde honom land och rike runt och lånade ut stora mängder pengar till honom. Jag ställde upp med tid, engagemang och många känslor för hans skull, det jag fick tillbaka var ett självförtroende som inte längre existerade, en helt skev självbild och en snudd på oförmåga att lita på folk överhuvudtaget. Problemet ligger inte i vilken idiot Tobbe var, utan hur våra "vänner" har behandlat mig efter att jag bevisade för mig själv att jag är värd fan så mycket mer, och gjorde slut. Eftersom jag tog avstånd från mina vänner hörde de typ inte min version av allt som hänt, utan trodde bara på Tobbes "sanning" om att jag har varit otrogen och allt annat. Tydligen är det oxå förbannat svårt att ringa mig och fråga "whats up", eftersom INGEN gjorde det. Inte någon av de jag trodde var mina vänner brydde sig om att fråga. På nyårsafton förra året förklarade jag min version av allting till de som lyssnade. Inte en enda (och jag minns vilka) sa att jag var en idiot och sa att de förstod varför Tobbe hade gjort som han hade gjort. Tvärtom sa ALLA att de tyckte att jag hade gjort helt rätt, och de ville knappast tro på allting Tobbe hade sagt och gjort mot mig. Min fråga är helt enkelt: Varför i helvete ställer ni inte upp på en vän som verkligen hade behövt stöd i det som har hänt? Fortfarande 1 år efteråt finns ni inte där, och inte FAAN ställer ni upp heller.

Jag trodde vänskap (och till viss del släktskap) var lite mer värt. Tydligen hade jag fel. Att inte bestämma själv över vilka man ska umgås med och inte och överlåta det beslutet till en person som tänker med kuken (med andra ord: LITET!!) är inte bara idiotiskt, det är förbannat sårande. Att inte en enda har snackat med att bjuda med mig på varken födelsedagsfester, midsommarafton och nu nyårsafton betyder för mig att ni inte är värda att lägga energi på. Ärligt talat så ser jag fram emot ett nytt år med NYA vänner, för ni kan fan dra åt helvete. Och nej, jag är inte sur för att jag inte har nån fest att vara på på nyårsafton, jag är förbannad för att "vänner" är så jävla felknullade, manipulerade och dumma i huvudet att ni inte kan ställa upp för mig. 

Något som jag tycker är förvånansvärt är att Razz's vänner är mer vänner mot mig än vad mina egna vänner är. Och ärligt talat tänker jag inte ens nedlåta mig till att kalla er vänner längre. Som sagt: nytt år och nya vänner. Ni andra kan dra käpprätt åt helvete. Och jag är inte hatiskt, men det är nästan som att jag skulle njuta om vissa av er dog. Så jävla besviken och förbannad är jag.

Gott nytt år.