Jag har, som bekant, inte skrivit så många inlägg den senaste tiden. Jag har mest slängt upp klipp från youtube. Visserligen ser jag inget fel på det, och jag skriver när jag känner för det, lixom...

Dock har det varit en anledning till att jag inte har skrivit nått.. Och med tanke på hur många läsare MIN blogg har haft börjar jag lite undra över vissa saker. Borde och ska inte överhuvudtaget ta upp det här. 

Dock har jag på senare tid upptäckt att folk inte överhuvudtaget är så som de utger sig för att vara. Vänner som inte finns där. Eller ens bryr sig. Eller är så obotligt egocentriska att det inte är nån idé med nått. Frågan är väl snarast hur man eventuellt ska kunna lösa det och inte bry sig så jävla mycket om vem som är skyldig...

Men huvudgrejen handlar väl egentligen om varför man är vänner från början. Passar det inte, så dra helt enkelt. Jag trodde vänner skulle finnas för varandra i vått och torrt, oavsett vad som händer. Uppenbarligen hade jag fel. Dock anser jag inte att felet är mitt...

och argument som att jag gott kan vara ensam när jag är som jag är, är bara löjligt. Hellre ensam än att spela en roll för att behålla falska vänner.

Bonusen är Filippa Bark från Centralskolan. Världens roligaste! :D

Själv tycker jag att en lucia ska vara brunett och stå längst fram och hålla käften. men men...