Trots att träningsvärken konstant skriker om uppmärksamhet är jag sjukt sprallig idag!

Jag kände det efter gymet, när jag kom ut i solen att jag bara vill hoppa och studsa och springa runt. Allting känns härligt!

Och vårkänslorna är här med råge! Fy faan va härligt! :D

Det enda som kan göra saker bättre är en capuccino (med sojamjölk) från espresso house i stan och trevligt sällskap. Gärna en muffins oxå. ;)

ÅHH!! jag blir helt gaalen! :D 

Förövrigt tror jag att min bloggstatistik skämtar med mig aprillo... Jag har fler besökare hittills idag än vad jag hade på hela dagen igår. Sjukt roligt! :D

Dagens ledmotiv är:

"Ingen mår så bra som jag, så borde hela livet va´!"

-Fronda (världens mest sprallvänliga låt)

Jag önskar att alla korten ligger på bordet. Jag önskar att alla ord är sagda och all "sanning" är den sanna. Jag önskar att jag hade lite perspektiv på det hela så att jag visste att jag gjorde och gör rätt val.

Framförallt önskar jag att jag hade någon som kunde ta tag i mig, ruska om och säga: Skärp dig, Nilla!

Jag är trött på falskspel och att inte veta vilka vänner som är ens vänner. Jag orkar inte bry mig om skitsnack eller följa upp dåliga rykten. Jag bryr mig inte om att folk tycker illa om mig, det är deras loss.

Och framförallt tål jag inte att folk som har problem med mig inte säger det direkt till mig, rakt i ansiktet. Om de inte vågar säga saker till mig så har de ingen rätt till sådana åsikter heller! Hur fega är folk, egentligen?!

Jag vill omge mig av vänner som är värda mitt sällskap och som ger mig nått i utbyte. Jag vill ha vänner jag kan anförtro mig till och som jag kan lita på. Jag vill ha vänner som ger mig energi snarare än att ta energi. Jag vill ha vänner som ställer upp i vått och torrt och som umgås med mig för att jag är jag och de tycker om mig som jag är.

Som läget är nu har jag få sånna vänner. Vilket är synd. Men kan man inte respektera mig som person (och även mina val) är man väldigt lite värd i mina ögon.

Jag kräver att inget mer falskspel ska förekomma!

Jag hatar tandläkare och allting som har att göra med dom. Speciellt undersökningar med den där pet-grejen. (ska nog starta en facebook-grupp...) Jag vet inte om det kan kategoriseras som en riktig rädsla för tandläkaren, mer att jag verkligen inte, under några omständigheter, vill gå dit. Jag får ångest bara jag tänker på det. Och det är inte lite det...

Dom som vet hur fruktansvärt rädd jag var för spindlar innan vet ungefär hur jag mår då. (spindelfobin har till stor det blivit bättre, tack vare terapi, Tobbe och tatueraren som har en fet tarantella (stavning?)). 

Men iallafall... Jag borde egentligen inte vara rädd för tandläkaren, för när jag var 10 så körde jag omkull med cykeln och slog ut en framtand, och att laga den och hålla på tog ju sina timmar... Och aldrig har någonting gått fel hos tandläkaren och jag har alltid blivit trevligt bemött. Så vad är jag då så jävla rädd för? (Kan ju tala om att bara genom att tänka på det och skriva detta så blir jag helt nervös och kallsvettig)

Grejen med fobier är väl att man inte direkt har nått att vara rädd för, så man skapar det farliga. Jag vet att ett tandläkarbesök inte är farligt och det värsta som kan hända är att det gör ont. (och att man får betala hutlösa priser!) Och förhoppningsvis är väl insikten ett steg i rätt riktning, mot att jag ska kunna gå till tandläkaren utan att ha mamma med mig eller ha dödsångest i väntrummet.

Tyvärr måste jag till tandläkaren snart.. typ helst denna veckan. Lagningen på min trasiga framtand är på väg att åka åt helvete. Och ja, jag går hellre till tandläkaren än ser ut som en full hockeyspelare.

Och fobisk som man är så hatar man ju att ringa oxå. Fan va trött man blir på sig själv...

Later!

Ja.. tyvärr blir man allt för lätt influerad av det engelska språket. Speciellt efter att ha läst trisst kurslitteratur på engelska.

Ämnet är intressant, det kan man inte säga nått om. Men jävligt svårbegripligt. Jag brukar läsa rätt fort, och det går bra på svenska.. Men på engelska funkar det inte alls. Jag hoppar över viktiga ord och läser andra ord fel, så när jag har läst klart meningen fattar jag inte alls, utan det är mest som att orden bara står utan nån som helst mening. Så får man läsa om, och läsa om, och läsa om... Tills man tillslut fattar att man ska tagga ner lite på farten och då brukar det gå lättare. Tyvärr tar hela läsandet sån jävla tid då... :(

Dessutom har jag tankat ner season 2 av "Samantha, who?", vilket innebär att jag måste kolla på det såklart. Och vad gör man inte för att slippa plugga? Jag skulle nog till och med kunna sitta och glo igenom 700 avsnitt av "Sunset beach", och då är det fanimej illa!!

Anywho... 

Den gulligaste scenen ever i nån film/tv-serie: En kille och en tjej som varit tillsammans behöver en nystart på sitt förhållande efter en massa tramsigheter. Tjejen säger att om vi bara var människor som inte kände varandra så hade det kanske gått. Tjejen går hem, och senare kommer killen dit. Med sig har han 2 ballonger. (det är tjejens födelsedagsfest) Killen säger: "Hej, jag heter Todd, jag har sett dig på kaféet. Tänkte bara säga grattis, och numret står på ballongen ifall du har lust att ringa nån gång."

Helt jävla underbart! Men sånt händer inte i verkligheten. Sånna killar finns inte, vilket egentligen är jävligt synd... Jag vill ha en sån kille. Han ska vara snäll, rolig, romantisk, påhittig, snygg, impulsiv (men bara på ett bra sätt), halvt galen och gör allting för mig (på ett bra sätt, naturligtvis).

När jag är kär är jag sån. Kan ingen bli kär i mig och bli sån...? 

Bara en stilla undran såhär på söndagseftermiddagen. -blink, blink-

Over and out!

Ja, vad gör man inte för att slippa plugga?

Jag har 4 kapitel i arbetsvetenskap att läsa idag. På engelska! Jag vill inte!!!!!

 Även om ämnet säkert är intressant tar det emot att läsa på engelska, speciellt i en låne-bok så att man inte kan anteckna i boken...

Igår var jag hos Anneli. Vi käkade thai-mat och Ben & Jerry glass. Fruktansvärt gott! :D Sen kollade vi på Chocolat, och jag fick min dagliga dos av Johnny Depp. Snyggare människa finns fan inte! Jag blir helt kär. (ja, han ska gifta sig med mig!)

Men idag är det plugg som gäller, iallafall för några timmar framöver. Dock, som vanligt, är allting mkt roligare istället för att plugga. Men det får man väl ta helt enkelt... Hoppas jag hinner med något avsnitt av "Samanta who?" innan handbollen ikväll.

Heja Sverige!

"Jag blir oinspirerad och ledsen, av kraven och stessen"

Det är mycket just nu. Mycket som jag ska, borde och måste göra, hinna med och orka. Tyvärr gör jag inte det.

Resultatet blir att jag blir sur, ledsen och trött. Och tyvärr går detta ofta ut över mina nära.

Jag har haft en helvetisk höst med stora krav i skolan. Detta har gjort att jag inte mår bra hemma eftersom pressen från skolan har gjort mig irriterad och allmänt less. Tyvärr är det inte bara päronen som har påverkats utan även en annan viktig person. Hur jag har mått är det som har fått bägaren att rinna över, vilket jag ärligt är ledsen över. Man tror att man kan lösa vissa saker på vissa sätt, men det går inte alltid som man har tänkt sig.

Nu när det går emot vår och nya kurser i skolan borde det kanske bli lättare, men jag tror inte det. Stressen kommer nog hålla i sig, och med tanke på vilken press och stress det kommer vara att fixa allting med flytten och allt vad det innebär kommer det nog inte bli lättare.

Jag är trött och less. Jag orkar ingenting och kan förtillfället inte ta en motgång alls. Jag vill lägga mig i min säng och blunda och låtsas att världen inte finns, medan du stryker mig över håret. Och nu ber jag dig...

Det finns inget värre än folk som inte beter sig som folk.

Att häva ur sig saker, helt omotiverat och bara bete sig som nån slags urmänniska.

Vi kvinnor får bete oss så några dagar i månaden, ingen direkt bra kanske, men det är knappast så att det går att ändra på.

Dock är jag fruktansvärt trött på folk som ohejdat skriker, gapar och beter sig som gud vet vad...

Och att visa att man är arg och irriterad genom att mummla för sig själv, smälla i dörrar och trampa demonstrativt i trappan är bara löjligt. Så löser man fan ingen konflikt!

Är man arg eller irriterat så löser man det, och inte genom att ignorera problemet eller hetsa upp sig ännu mer. Jag har fått nog!

Idag har jag massa att göra. Frågan är bara hur det kommer att gå. Ville sova ut för en gångs skull, men världen ville tydligen inte det. Först ringer jobbet och tjatar, och sen ringer det igen. (den gången var det iofs bra...) 

Ska hämta en soffa idag, nu i eftermiddag. Blir minsann kanonbra. Nu närmar sig flytten med stormsteg! :D

Hejs

Det är svårt att få ro i natten när tankarna flyger iväg,

allting känns hopplöst och tårarna kommer på besök.

När tröttheten ligger som en blöt vante över själen 

och jag inget hellre vill ha en kram, det är då jag verkligen behöver dig.

När jag inget hellre vill än att skrika ut min ångest, och att du ska hålla om mig.

När jag inte orkar kämpa mer behöver jag dig. Du ska stå som en klippa och tala om att allt löser sig.

Varför kan du inte göra det?!