Mark Bellison lever i en värld, precis lik den värld vi lever i, skillnaden är dock att ingen kan ljuga. Mark jobbar som manusskrivare/historienedskrivare på ett filmbolag som gör utbildande filmer (min översättning, på engelska: lecturing films). Eftersom ingen kan ljuga, kan de heller inte hitta på någonting eller låtsas. Alltså finns inte något som vi kallar film eller ens det som vi kallar reklam. Mark är dock en looser enligt både kollegor andra som känner honom. Han är fet, har dåliga gener och har ingen bra ekonomisk status. På grund av att Mark fått tilldelat att skriva om Pesten och 1300-talet i sina manus till de utbildande filmerna och att det inte alls är underhållande på grund av hur historien är, så får Mark sparken. Till råga på allt har han även blivit dumpad av sin dejt, som tyckte att hans gener inte kommer att passa hennes och att hon inte vill ha feta barn med ful näsa. 

Nästa dag ringer hyresvärden på dörren och vill ha in hyran, dock har Mark inga pengar och blir vräkt. Han går då till banken för att ta ut sina sista pengar för att kunna hyra en bil eller liknande för att flytta sina ägodelar. Väl på banken slinter dock någonting ur honom... Det han säger är inte... , utan det är...

Följden av hans förmåga att tala osant blir att han hjälper människor omkring honom som behöver stöd och hjälp på olika sätt. När hans mamma ligger på dödsbädden och är rädd för en evighet i tomhet säger han att det inte alls är så. Han beskriver en modern version av paradiset, och eftersom ingen kan ljuga tror alla att det han säger är sant. 

Filmen snöar därefter snabbt in i nån slags biblisk smörja, snudd på. Visserligen är filmen underhållande, och jag tittar nyfiket vidare på hur allting ska sluta. Dock är jag inte riktigt med i historien, utan filosoferar mest själv om hur världen skulle vara om ingen ljög och om det verkligen kan räknas som en lögn att ingenting säga om vad man tycker. Bristande självkontroll och att ljuga är ju två helt olika saker, anser jag.

Ricky Gervais spelar rollen som Mark Bellison, och gör rollen riktigt bra, trots att han är brittisk i en film som jag förmodar utspelar sig i Usa, trots att det inte alls är vår värld. Jag tror faktiskt inte rollen hade kunnat göras annorlunda, inte med samma story. Mark är en tragisk person, som alltid vetat att han är ful och Ricky gör rollen som misfit riktigt bra.

Filmen är ingen direkt "haha"-film, jag tror inte jag skrattade en enda gång, trots att det är en komedi. Dock är den underhållande eftersom man automatiskt börjar tänka lite själv om varför karaktärerna säger som de säger och inte håller käften där de borde. Överlag var filmen bra, tänkvärd, underhållande och en smula engagerande nästan. Dock får den såhär med nån timmes perspektiv inget kalashögt betyg. Detta på grund av bibliska referenser som inte överhuvudtaget har någon rimlig förklaring samt att det borde vara skillnad på självbehärskning och lögn. Totalt blir det nog 2 av 5 möjliga...