Jag har starka funderingar på att lägga ner bloggen. Har ingenting att skriva längre... Det som jag behöver få ur mig snackar jag med min underbara sambo om, och resten.. jaa.. det är väl lite skitsamma egentligen. Och ärligt talat, vem vill läsa om sånt som egentligen inte har nån betydelse?

Efter att jag såg filmen Julie & Julia blev jag inspirerad till att starta en annan sorts blogg. Som en slags dokumentation av nått projekt, mer... Dock har jag inget direkt projekt för mig. och jag orkar inte direkt ta tag i nått nu ändå....

Dock är det 3 grejer som står för dörren i mitt liv just nu.. Jag ska skriva C-uppsats i sociologi, jag ska ta tag i träningen igen och sist men inte minst ska jag på utredning av läkare på grund av min knasiga ämnesomsättning. Vi får väl lixom se lite hur det ter sig, men för närvarande så får min blogg nog oxå ligga på is, som alla andras. 

Jag har inte skrivit alls mkt detta året, och har tappat många läsare. Så det känns inte riktigt lockade att sätta sig och skriva heller.. Inte så att det är läsarnas fel, utan mer att jag inte alls har ett behov att skriva ner en massa skit i bloggen. Jag har en underbar pojkvän som kan lyssna och förstå mig, och därmed försvinner lixom hela meningen till varför jag startade bloggen från början.

Det har varit en jävla resa, från det att jag började i november 2008, men det känns lite som att resan har tagit slut nu. Jag är lycklig med mitt liv, och det som är fel på är på väg att ändras. 

Som sagt, vi får se hur allt utvecklar sig. Eventuellt "återuppstår" bloggen i ett annat format, kanske även nån annanstans. Men den som lever får se. Denna bloggen kommer iallafall att ligga kvar på samma ställe ett bra tag till. Ifall jag skulle ändra mig....

så.. bye bye for now. Och tack till alla mina läsare. Ibland har ni varit många, ibland lite färre,. Men det är alltid lika kul att se att nån har läst det jag har skrivit. Och kommentarerna har alltid, alltid varit roliga att läsa. Speciellt på senare tid. 

Live long and prosper!