Det är inte ofta jag blir mållös. Det är inte ofta som det känns som om man går utanför sin egna kropp och bara tittar och förfäras. Det är inte ofta som det känns som om hela själen försvinner och man blir helt tom inuti. Det är inte ofta som man undra hur i hela friden allting ska gå nu... 

Dock har det hänt nu... (spoliervarning utfäras!!!)

Och det är minsann inte första gången något sånthär händer heller. Och det är lika hemskt, förfärande, läskigt, fruktansvärt, ofattbart och helt enkelt obegripligt varje gång. 

Först var det Carrie Bradshaw som blev lämnad precis innan bröllopet med Mr. Big. Scenen där hon springer ut ur sin limmo och slänger den vita rosbuketten över honom är fruktansvärd. Hur kunde han? Hur kunde hon bli så lurad? Varför varför varför?? Jag har sett scenen ett antal gånger, och jag börjar gråta lika mycket varje gång. Finns inget så hemskt som att se Charlotte York Goldenblatt's min när hon kramar Carrie på väg in i bilen igen. Och det finns ingenting så epokavslutande som i den sista fallande rosen som Big puttar ner från sätet ner i gatan...

Sen var det Allison Dubois som hade en dröm om att hon skulle få en hjärntumör, men om hon opererade den så skulle hennes syner och drömmar försvinna. Hon vägrade operera sig eftersom hon var på jakt efter en mördare, vilket till slut gjorde att hon fick en stroke. En stroke och en bortopererad tumör. Chansen att hon skulle överleva var nästan noll. Och hennes stackars barn, och hennes stackars stackars man... När hon ligger där i sängen, i koma, och ingen vet om hon någonsin ska vakna igen... Så ofattbart hemskt. Vad händer? Blir hon bättre? Varför blev det såhär??

Och sist men nog mest tragiskt hände idag (inatt). I Dexter. Något som är så ofattbart och tragiskt och helt obeskrivligt fruktansvärt att det inte knappt går att få in i skallen... Trinity tog Rita.. No mercy... Hur ska det bli nu? Hade det kunnat undvikas? Hur faan ska Dexter överleva? Hur ska barnen överleva? Det får inte vara sant, lixom... Älskade, älskade... Om det bara hade gått utan en sån händelse.. om det bara hade gått... 

Själv ska jag försöka hinna med julbaket i veckan efter skolan och projektskrivning. Dock är vi på ganska god väg, så det blir nog bra. Ska bara intala mig själv att min hals inte ska göra ont och att jag är frisk, jag är frisk, är frisk, FRISK!!! 

Förövrigt kan jag oxå tillägga att årets julkalender så svt SUGER! Aldrig sett nått så hemskt...

Jag har, som bekant, inte skrivit så många inlägg den senaste tiden. Jag har mest slängt upp klipp från youtube. Visserligen ser jag inget fel på det, och jag skriver när jag känner för det, lixom...

Dock har det varit en anledning till att jag inte har skrivit nått.. Och med tanke på hur många läsare MIN blogg har haft börjar jag lite undra över vissa saker. Borde och ska inte överhuvudtaget ta upp det här. 

Dock har jag på senare tid upptäckt att folk inte överhuvudtaget är så som de utger sig för att vara. Vänner som inte finns där. Eller ens bryr sig. Eller är så obotligt egocentriska att det inte är nån idé med nått. Frågan är väl snarast hur man eventuellt ska kunna lösa det och inte bry sig så jävla mycket om vem som är skyldig...

Men huvudgrejen handlar väl egentligen om varför man är vänner från början. Passar det inte, så dra helt enkelt. Jag trodde vänner skulle finnas för varandra i vått och torrt, oavsett vad som händer. Uppenbarligen hade jag fel. Dock anser jag inte att felet är mitt...

och argument som att jag gott kan vara ensam när jag är som jag är, är bara löjligt. Hellre ensam än att spela en roll för att behålla falska vänner.

Bonusen är Filippa Bark från Centralskolan. Världens roligaste! :D

Själv tycker jag att en lucia ska vara brunett och stå längst fram och hålla käften. men men... 

Snart är det jul. 12 dagar går fort... :D

Just nu är det en aning konstigt.. Eller.. massa konstigt.. HAde feber igår. Rätt mycket feber enligt mig. Och febern steg snabbt. kl 20 hade jag 36,6 och vid 22 hade jag 38... Mådde lite allmänt jättepiss. Det konstiga var att jag inte hade nått annat än feber. Bara ont i ryggen... Precis som om jag hade urinvägsinfektion eller nått. Saken är den att det är omöjligt, eftersom jag var hos gyn igår på morgonen och alla tester var negativa. Alltså var det positivt. Fick dock antibiotika för en misstänkt urinvägsinfektion som tydligen har vandrat vidare och som jag har dragit med länge utan att känna av nått. Är ju förbannat underligt att få symptom efter man börjat antibiotika-kuren av nått man inte kännt av och som testerna visar inte finns... 

Ikväll är det iallafall fest. Ska till Natalia. Kommer nog bli kul. Om jag inte få feber igen eller så... Men jag har sovit en massa inatt, och nu mår jag bra. Mycket underligt alltså... 

Skolan sket vi i idag. Inte lönt att åka dit om man ändå inte gör nått. 

Nu ska jag städa. Razz kommer rätt snart. 

Idag är det nobeldagen. Då ska man vara finklädd och sitta i soffan och äta konstig dyr mat och snacka om ingenting med stela människor samtidigt som man kollar på banketten. Så det så!!

Idag är det onsdag. Onsdag onsdag onsdag. Och det är skola som gäller.. Bara skola skola skola. 

Får se om vi orkar vara riktiga studenter idag och plugga in teorier.. men jag tvivlar. :P

Live long