Känns inte som om jag behöver kommentera bilden nämnvärt..

Dock tänker jag slänga in årets bästa länk.

Håll till godo, men slå mig inte!

www.klockren.nu

Godnatt alla.. 

Jag ska inte säga att jag aldrig har mått såhär dåligt och varit såhär sjuk innan. För det har jag minsann.. Det känns faktiskt inte sådär jättehemskt att vara sjuk, men jag är skiträdd för att jag ska få bihåleinflammation. Oddsen för att jag ska få det kanske inte är sådär jättestora, men ändå..

Sen är jag oxå skiträdd för att det är svininfluensan, dock tror jag inte det...

Är även lite orolig för om jag ska hinna bli frisk till helgen. Ska ju till skåne då, men kan ju inte åka om jag är sjuk. Dock tror jag knappast att förskylningen håller i sig så länge. Har ingen feber, men är helt stel i ryggen och nacken (kan ha att göra med att jag bara sitter stilla för att jag inte kan andas annars), näsan är täppt och halsen gör stundtals skitont. Ibland känns det som om jag har ätit sandpapper, men jag kan inte dra mig till minnes att jag har gjort det...

Well well. Dagen har spenderats framför datorn. Som vanligt. Med diverse onlinespel. som vanligt. Att sparka på hundar, döda folk, råna banker, matcha juveler, skörda träd och så frön är bara lite av allt det jag har hunnit med i eftermiddag. Jag är nog faktiskt mer effektiv när jag är sjuk än när jag är frisk.. Eller.. Om sanningen ska fram är jag väl sällan helt frisk.. Iallafall inte i huvudet. ;)

Jag har inte träffat en människa på 2 dar och börjar bli lite väl flummig känner jag. Har tagit 2 ipren, men känner mig inte alls bättre. Lite piggare kanske, men absolut inte så pass pigg att jag skulle kunna gå ut. Hade egentligen behövt åka till Ica och hämta mina kläder från H&M. Men det får nog bli imorgon som tidigast. 

Hade även behövt vara i skolan idag med, med tanke på utveckligsarbetet.. Men jag fick ett mejl av läraren om 2 andra tjejer som var ensamma med ämnen.. Så jag mejlade en av dom, det ämnet som lät vettigast, så jag hoppas få ett svar. Har dock inte en aning om vem personen är, men det klarnar väl... :P

Som sagt. Jag mår piss.. Är hjärtligt glad över att jag bor i en hyresrätt där varmvatten ingår i hyran. Att ta en varm dusch när man är såhär förskyld är guld värt. Dock hade ett badkar varit snäppet bättre. Får kanske kila bort till Anneli och låna hennes. ;) 

Annars är väl egentligen det mest som vanligt. Ser ut som fan i lägenheten, har suttit inne hela dagen med persiennerna nerdragna, disk över hela köket och jag behöver nog duscha. Sen saknar jag Razz oxå.. Fast jag hade fan inte velat ha honom här nu. Inte så snorig och äcklig som jag är. Uuh!! Det bästa med distansförhållande är fan distansen. Man behöver bara vara fin och snäll på helgerna. -love-

Live long and prosper!

Idag fyller min älskling år. Är faktiskt riktigt tråkigt att vi inte kan träffas, men det får gå iallafall. 

Nått som jag har funderat över de senaste dagarna är faktiskt hur otroligt hela vår historia ändå är. Det började nån gång för länge sen på en dejtingsida på nätet, han mejlade mig men jag svarade inte. Dock halkade jag in på hans sida den 24:e april i år och sen dess har vi typ snackat över msn och telefon mer eller mindre varje dag. Det är helt otroligt att vi två passar så bra ihop fastän det känns som att mötet är styrt av slumpen.

Oavsett vad så betyder Razz väldigt mycket för mig. Dock känns det ibland som om jag inte visar det tillräckligt, speciellt när jag är allmänt sur, trött och stressad. 

Razz är iallafall min underbara. Hans vackra blåa ögon var det jag fastande för från början. Jag kan ärligt talat sitta och titta in i dom timme efter timme. Och vackrast blir dom i solens sken. Som igår när jag lämnade av honom på Knutpunkten i Helsingborg. Solen sken in genom glasväggarna och lyste rakt i hans ansikte och gjorde verkligen hans ögon helt underbara. Knallblåa. Att det sen är precis när han ska gå på båten och han tittar rakt i mina ögon och säger att han älskar mig gör inte saken bättre. Om jag bara hade kunnat hade jag fan följt med. 

Det är egentligen rätt svårt att beskriva hur jag känner med Razz. Det känns inte som om orden räcker till. Vad jag än drar till med så är det för lite. Men samtidigt så vet jag att han förstår vad jag menar och det är ju ändå det som är huvudsaken. Och jag vet oxå att alla de känslor jag har för honom, har han för mig. Även om vi kan ha svårt att uttrycka oss, missförstå varandra och vara allmänt dumma i huvudet så vet vi. 

Och om jag ska säga några saker som jag verkligen älskar med Razz, förutom hans ögon då (som jag redan har tjatat om) så blir det nog hans sätt att se på mig och ta på mig. Det får mig att känna mig hur bra som helst, oavsett hur ledsen, arg eller stressad jag är. Att han bara håller om mig och låter mig sniffa lite på honom betyder så oerhört mycket...

Sen älskar jag hans humor och sätt att vara. Visst kan han totalt reta gallfeber på mig med sina family guy-skämt och star wars fakta och annat trams. Men den delen älskar jag ju med. Han är en nörd, men han är min nörd.

Så jag kan bara hoppas att han får den bästa födelsedagen någonsin. Trots att han är i "fängelset" i grannlandet. Hade han varit här hade han fått pannkakor eller mcd-frukost på sängen. Sen hade han fått sitta och spela eller göra vad han vill resten av dagen. Men det tar vi nästa gång. ;)

Grattis än en gång Hun. Vet att du läser. Och för din skull ska jag inte avsluta med ett Star Trek-citat.

Love you!

Helgen har spenderats hos min älskling i Perstorp. Vi har haft riktigt roligt, och det känns nu när man kom hem att det har varit rätt jobbigt oxå. Men framför allt har det varit underbart. 

I fredags var vi på släktkalas hos hans morfar. Var lite nervöst, men de var inte så farliga som jag trodde. :P Kan nog mycket väl tänka mig att fira jul där, om det blir aktuellt. hehe! :D

Det är så roligt med Razz, för vissa saker man säger syns så tydligt på honom vad han tycker.. Exempelvis blev han helt själaglad av att jag sa att jag gärna kan fira jul där. Han är bra jävla underbar egentligen...

I lördags var vi på sci-fi-mässa i helsingborg. Var lite nördvarning, men över det stora hela så var det faktiskt roligt. dock blir man snabbt mätt på star wars figurer och annat sånt där. men trevligt för stunden var det iallafall. Och faktiskt rätt fräckt att se Storm troopers irl! :D

Idag var vi iallafall en snabb vända på väla innan han skulle till kopenhagen. Skörden för min del var en kudde på IKEA.Tro det eller ej.. men vi sprang igenom ikea på typ 5 min, drog åt och en kudde och sen sprang ut. Vi är duktiga, och framförallt sparsamma. Kan nog båda gott inför vår framtida gemensamma ekonomi. ;)

Var jobbigt att köra hem när jag hade lämnat Razz.. Inte för att jag hade lämnat honom, utan för att det blåser så in i helvete ute!! Det var faktiskt en bilolycka på vägen, utanför Ängelholm på E6. Ett släp hade vält. Kan ju inte vara skojj att köra lastbil, buss, husbil eller släp idag när vinden bara griper tag i skiten och bär med sig allt. Jag tyckte det var jobbigt, och då är ändå min bil relativt låg.. Usch!

Väl hemma kan jag nu iallafall konstatera att jag har blivit kanonförskyld. Kände det lite i fredags att det var lite cp i halsen.. och igårkväll var det näsan som började rinna. Och nu sitter jag hä och kan knappt svälja saliven för jag har så ont i halsen.. och hade jag inte haft nässpray och fri tillgång till näsdukar hade jag nog hängt mig... Jag hatar att vara förskyld. Som tur är så är jag inte det sådär jätteofta. Senast var det i februari och gången innan dess under förra hösten, eller kanske tom sommaren.. Aja.. inte direkt så man för kalender. hehe!!

Nä. Te vore itne fel.

Live long and prosper!

Egentligen är jag lite emot att man bara har en månad om året som man uppmärksammar en fruktansvärd sjukdom som drabbar väldigt många kvinnor. Den drabbar gammal och ung, rik och fattig, svart och vit, ensamstående som gifta. Alla kvinnor som drabbas är mammor, mormödrar, fastrar, mostrar, systrar, farmödrar, döttrar, flickvänner eller vänner. Och tyvärr kan jag nog med all säkerhet säga att om du slipper undan så drabbar det någon i din närhet. 

Jag har sett det på nära håll. Dock var jag inte så gammal då. Men jag tror ärligt inte jag ens skulle önska min värsta fiende att få det. 

I de allra flesta fall av annan cancer (iallafall enligt min deffinition) så sitter cancern inuti kroppen och efter en operation (om man nu gör en) behöver inte direkt synas. Men med bröstcancer är det helt annorlunda. Tänk själva att åka till stranden en fin sommardag, men nått saknas innanför bh:n. Skulle man ens våga ta av sig?

Visserligen borde man inte tänka så.. Men cancer och speciellt sånt som syns är lite skämmigt, lite tabu. Man är inte som man "ska" längre.

Dock tror jag knappast att det egentligen är nån som dömer en kvinna som har genomgått ett sånt helvete som cancer förmodligen är. Oavsett om cancern är i örat, bröstet eller i livmoderhalsen. Cancer är fruktansvärt hemskt i alla dess former och det är bara genom mer forskning som man egentligen kan förstå och förhindra att så många blir drabbade i framtiden. Och ni som säger att bidrag inte hjälper, shut the fuck up! För ca 20 år sen var dödligheten bland barn med leukemi jättehög. En diagnos då innebar nästan säker död. Idag överlever ca 90 % av alla drabbade. Och det är tack vare att man har haft tillräckligt med pengar för att forska om sjukdomen.

Jag stödjer bröstcancerfonden varje år med att köpa ett rosa band. Jag ser det som en billig livförsäkring då jag inte har några större förhoppningar om att klara mig undan bröstcancern. Och som det lyder: Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Om vi går ihop och skänker 20 kr allihopa i Sverige blir det ett antal miljoner som kommer att användas till något som vi själva kan ha utdelning för senare i livet. Antingen det drabbar oss eller anhöriga. 

Tänk på det när ni funderar på att skänka pengar nästa gång. Skit i röda korset och amnesty, de hjälper inte dig när du har det svårt!

Live long and prosper. 

Jag orkar seriöst inte att blogga idag. Har visserligen en massa att skriva om egentligen, men har verkligen ingen ork eller lust att dra upp det här. 

Kan dock tala om att Mikas album "the boy who knew too much" är riktigt bra. Kommer lyssna på det i bilen till helsingborg imorgon. För ja, jag ska ner till skåne och kommer alltså inte vara hemma i helgen. Kommer bli skönt att komma hemifrån. Behöver verkligen det.

Slänger in ett klipp med.. Nått som vi citerar jämt och ständigt i skolan. 

Jag hr kommit fram till att det på ett sätt hade varit bättre med ett 7-16 jobb än att vara student och timanställd. En vanlig dag, utan jobb och skola så gör jag fan ingenting. Att sitta och läsa och koncentrera sig i 8 timmar är inte riktigt att tänka på. Dock hade det säkert blivit mer gjort om man satt i skolan eller på bibblan och läste. Fast.. att cykla iväg i detta vädret känns sådär kul... 

Har börjat få lite panik inför utvecklingsarbetet vi ska skriva denna terminen. Just idag känns det bara crap och bajs. Ingenting verkar intressant längre. Har varit diskussioner om att oavsett ämne så blir man ju väldigt intresserad när man håller på med det, och ja, det är ju sant.. Men samtidigt måste man ju börja tänka på livet efter skolan och jag jag vet inte.. Kanske vara lite självisk och välja nått som man tycker verkar vara en total utmaning. 

På nått sätt känns det som om jag saknar utmaningar för tillfället... Och det blir faktiskt tråkigt i längden... Men, måndagar är jobbiga. tillbaka till verkligheten efter underbara helger med älsklingen. Blir lätt stressad och uttråkad och allmänt sur då. Och pms gör det inte lättare. 

Men allt det där med att hitta ämne som alla i gruppen tycker är intressant och vill skriva om är fruktansvärt svårt. Och det känns nästan som om det blir svårare och svårare... Visserligen brukar ju allting lösa sig till det bästa, men ändå. Onödig stress egentligen att behöva fundera på det en massa samtidigt som man har en massa annat att göra och lösa. Sen känns det på nått sätt jobbigt att jag kanske inte får skriva om nått jätteintressant om jag inte hittar nån att skriva med. Och det är pissigt. Riktigt pissigt. Än värre är det nog iofs att skriva ett arbete med en grupp eller en person som man inte alls går ihop med. Som tur är har jag hittills inte behövt göra det på högskolan iallafall...

Ja.. skolan är en stor issue idag. Jobbet är en lite mindre issue. Funderar dock på att man kanske skulle vidga sina vyer lite, men det är ju skitsvårt att få ett annat jobb. Slog mig idag när jag var hos anneli att i juni står jag helt utan inkomst och sysselsättning om jag inte fortsätter plugga, får ett jobb eller får ett sommarjobb.. Och det suger hästballe. Som tur är har jag ju en del sparpengar, så skulle allt skita sig så klarar jag mig i nårra månader ändå. Men hur kul är det att ta av alla sparpengar som jag egentligen vill använda till resa, hus eller nån annan investering. 

Överlag är framtiden en jättestor issue för mig just nu. Jag har inte en aning om hur mitt liv ser ut om 3 månader. Fram till jul vet jag ju att jag kommer bo här, plugga och förhoppningsvis jobba lite iallafall. Men efter nyår har jag inte en aning. Jag kommer fortfarande bo här förmodligen, och plugga.. men med mycket annat känns det väldigt osäkert just nu. Och fram efter sommaren ska vi inte tala om. Vart i världen befinner jag mig då? Hur ska jag försörja mig? Min absoluta worst fear är att jag sitter arbetslös, utan inkomst, singel och inte nån förmåga att göra nått av mitt liv, efter nästa termin. 

Dock hoppas jag verkligen inte att risken att jag ska bli singel igen är särskilt stor. Det vore fan orättvist.

jaa.. jag tror egentligen att jag hade kunnat tjata om olika scenarion och worst case och hur jag ska göra om det och det händer. Men jag får väl egentligen bara släppa kontrollen lite och se vart det leder. 

För ett år sen trodde jag knappast att jag skulle ha egen lägenhet, världens bästa pojkvän, ett jobb där jag kan jobba hur mkt/lite jag vill samt att jag skulle ha så underbara vänner som jag har just nu. Inte så att jag satt hemma hos mamma och trodde allt skulle gå åt helvete, men jag vågade inte riktigt släppa taget om det jag hade. Och såhär i efterhand kan jag ju faktiskt tala om att jag inte ångrar mig ett dugg. Ångrar snarare att jag inte gjorde nått åt situationen tidigare, men så är det väl alltid...

Överlag kan man nog sammanfatta det med att jag trivs sjukt bra med mitt liv som det är nu, om man bortser från en detalj... Min älskling bor i ett annat land, och vi kan som mest träffas på helgerna och kan knappt prata i telefon eftersom det är för dyrt. Det är sjukt jobbigt de dagar man inte är på topp och vill ha lite peppning, eller de dagarna man bara är sådär lite extra kär och bara vill vakna brevid honom och titta in i hans vackra blåa ögon. 

Dock vet jag egentligen inte om ett annat format av förhållande hade funkat just nu. Även om jag lider av avståndet och hatar det, så tycker jag att det är väldigt skönt och har nånting att längta till. För att längta efter nått eller någon, det är nog jävligt viktigt.

Tatueringar och piercingar blir allt vanligare. De flesta känner många som har tatueringar och piercingar på diverse ställen. Jag har 2 tatueringar, och tills för en månad sen hade jag även en navelpiercing. Dock ville den inte vara kvar så jag fick ta ut den. Är ett inte så vackert ärr där nu, men jag påminns iallafall om hur snyggt det var när piercingen satt där.

Iallafall. I takt med att fler unga (och äldre med för den delen) upptäcker tatueringens ädla konst, börjar också de förutfattade meningarna kring tatueringar suddas ut. Idag är det social accepterat att ha så många piercingar i ansiktet att det ser ut som om man har ramlat ner i en låda med fiskedrag eller att ha så många tatueringar att det knappt går att se om människan är svart eller vit i grunden. Eller, helt accepterat är det klart inte, men det börjar bli. Dock kommer många människor med de mest korkade argument till varför man INTE ska tatuera sig. Tänkte ta upp nårra här, och analysera varför argumenten är så urbota korkade!

1) Nej, gör det inte! Tänk om du ångrar dig!?
- Ja, Tänk om jag gör värsta ryggtavlan (som en snubbe ca 17 år gjorde) och ångrar mig (som även han gjorde). För det första får man faktiskt skylla sig själv om man inte har tänkt igenom tatueringens motiv och placering innan man sitter/ligger och tatueraren är i full gång. För det andra så är det väl knappast nån annans ensak om jag gör en ful padda i pannan och kommer på att det kanske inte var så snyggt som jag tänkte. Det är JAG som ska leva med skiten. Sluta lägg er i!

2) Nej! Men hur ska det se ut när du är 70 år och sitter på hem?

- Ja, förmodligen kommer den inte vara lika snygg. Förmodligen kommer den vara skrynklig, missfärgad, konstig i proportionerna och se riktigt konstig ut. Men! Hellre att mina tatueringar ser ut som skit när jag sitter där och ändå har levt och trivts med dom i hela livet än att jag sitter där som en dement tant Adga och ångrar mig så in i helvete att jag aldrig vågade. Och ärligt talat, man ska leva när man är ung. Trots allt är man ju orynkig fler år än man är rynkig, iallafall om man har tur.

3) Men tänk på alla jobb du inte kan få!

- Ööh..? Vilka jobb kan man inte få bara för att man har en sats-tavla i svanken eller en fjäril på skuldran? Så länge man kan dölja dom till större delen bör och ska det fan inte vara några problem. Visst, vill man bli nakenmodell kanske det inte är lysande att ha en grön teletubbie på skinkan, men annars, vad hindrar?! Och med den takten unga skaffar tatueringar och piercingar idag så dröjer det nog inte speciellt länge innan det både finns synliga tatueringar och piercingar i regeringen och riksdagen! Förövrigt kan jag nog slå vad om att inte ens Kungafamiljen är omärkt vad gäller tatueringar (nej, jag har ingen källa, JK-anmäl mig om du så vill. I dont care!).

4) Men seriöst? Det är väl inte snyggt..?

- Jo! det är förbannat snyggt med rätt tatuering på rätt människa. Tyvärr har det varit en inflation i delfin, fjärils, tribal och kinesteckentatueringar de senaste åren. Och nej, det är inte jättesnyggt. Dock är det inte motivet som bestämmer om tatueringen är snygg, utan lika mkt på vem som har gjort tatueringen som vem som ska bära den! Tycker man själv att ens tatuering är snygg och man trivs så är den snygg. 

5) Men jag som är så gammal (ca 40+) kan väl inte skaffa en nu?!

- Varför skulle man inte kunna tatuera sig när man är 100 som 18? Vill man göra nått är det väl bara att sätta igång. Av den livserfarenheten jag har så ångrar man mest saker man inte gjorde än de saker man faktiskt har gjort. De erfarenheter man har, skapar en till den man är, och jag kommer aldrig någonsin att ångra mina tatueringar. Förövrigt tänker jag knappt på att jag har dom....

Nästa helg är jag i skåne, och då kanske man kan droppa in till tatueraren och boka en ny tid. Min ska ju fortsättas på. Hade varit riktigt skönt att sätta/lägga sig och bara koncentrera sig på den ohyggliga smärtan när nålen penetrerar alla nerver man har. Gah! :D