Premiärprogrammet för Ullared går just nu på Kanal 5. Jag brukar vara lite emot denna sortens tv, men ibland är det riktigt bra. Speciellt i en miljö som man känner igen sig i, och där det faktiskt finns risk att man fastnat på ett hörn (tyvärr). 

Det är rätt intressant att få reda på hur Gekås fungerar bakom kulisserna och vilka totala knäppisar som besöker varuhuset. Att tillexempel ordna alla hushållets inköp under 1 år genom att shoppa på ge-kås i 2 veckor är ju inte direkt nått man kan klassa som normalt. 

Men det är ju samtidigt det som är charmen med gekås. Det ska trava runt en massa lantisar som knappt vet hur man tar på sig en tröja och det ska finnas ordentliga mängder skit som inte en jävel fattar meningen av. Dessutom ska det vara kö, mycket folk, idioter som inte har vett att ställa kundvagnen ur vägen, skrikiga barn och halvdöda pensionärer.

Men till programmet:

Det var faktiskt överraskande bra. Även om de framställer folk som kompletta idioter så stämmer det nog till stor del (tyvärr). Det är väldigt intressant, bra upplägg och bra synliggörande av kunderna och personalen på gekås. Dock får man verkligen hoppas att det inte leder till nån sorts hysteri liknande programmet Färjan. 

Som måndagsunderhållning är man är trött efter helgen får programmet 4 av 5 poäng i premiärprogramet. Kolla in kanal 5:s hemsida och se programmet om du missade det! :D

Enjoy!

Flashforward är en amerikansk tv-serie som inte har startat i Sverige ännu (dock ska den börja på tv4 på fredag 30/10 kl 22.55) Den är på sin första säsong och det har bara sänts 5 avsnitt än så länge. Jag har sett de 2 första avsnitten, och jag är totalt fast redan.

Serien handlar om en blackout som drabbar hela mänskligheten under 2 minuter och 17 sekunder. Medan detta händer sker en massa fruktansvärda olyckor som följd av att alla bara kollapsar och tappar medvetandet. Dock är inte människorna avsvimmade, utan de får se en titt i framtiden, närmare bestämt en viss tidpunkt 6 månader längre fram. Många människor får total panik av vad de ser, medan andra ser fram emot det. Det huvudsakliga är dock att framtiden är väldigt förändrad mot vad deras vardagsliv ser ut idag. Seriens huvudkaraktär är en FBI-agent som utreder blackouten, eftersom han i sin flashforward såg att han höll på att arbeta med det. Hans kollegor ser diverse andra saker, men det kommer fram rätt så snart att många människor är sammankopplade på olika sätt via "förhandstittarna". Väldigt snart så upptäcker de oxå att alla inte är drabbade av blackouten, och fler och fler trådar leder till en viss person. 

Seriöst. Detta är nog bland det bästa som har producerats på riktigt länge i tv. Ett nytänk som är helt utomordentligt bra, och en fruktansvärt bra rollsättare. Många skådespelare känner man igen från andra serier, ex lost. Om jag ska påpeka någonting som känns tråkigt så är det att en av de som har skrivit serien har oxå skrivit "24", och det märks. (Dock har han ju oxå skrivit Star Trek: Voyager och Star Trek: Next generation, så det väger väl upp på hans meritlista.) 

Jag tror att denna serien nog kan skapa lika mycket diskussion och teorier som Lost gjorde för ett tag sen. Dock blir det en tunn tråd att balansera på för skaparna som verkligen inte får snöa in sig i för mycket de inte kan förklara senare, som Lost är ett lysande exempel på. En kritik dock mot själva konceptet med att framtiden är förutbestämd är att det inte riktigt håller hela vägen. Tex om jag skulle dö på ett visst ställe en viss dag skulle jag ju kunna förhindra allting genom att inte infinna mig där på angiven tid, hur mkt ödet etc än vill det. Men det är ju egentligen en helt annan diskussion, dock börjar man snabbt tänka i sånna banor i serien, vilket är synd. Dock vet jag inte hur man ska lösa det heller, tyvärr. 

Serien får, efter 2 avsnitt, 3,5 av 5 möjliga. Man fastnar och man dras med. Man sympatiserar med skådespelarna och man lämnar... (precis här glömde jag vad jag skulle skriva. mitt i en mening. Det är riktigt läskigt..) 

Man börjar i vilket fall att tänka på hur man själv hade gjort, om man hade haft en syn och vad det då skulle vara etc. Dock blir det inte toppbetyg för det är lite som hänger och slänger med det här med förutbestämd framtid, som jag precis var inne på. Men det kanske blir bättre, vem vet?

Så surfa in på The Pirate Bay eller kolla på tv4 på fredag för att se denna serien som är riktigt, riktigt fängslande! 

Har precis sett I love you, Beth Cooper. Den är väl som den nya generationens american pie-filmer, men förhoppningsvis utan 100 uppföljare.

Hayden Panettiere spelar rollen som Beth Cooper, en cheerleder på en high school. Hon är tillsammans med en av biffarna på skolan.

Paul Rust spelar Dennis Cooverman, tönten, som håller i ett avskedstal på examensdagen. Han har alltid varit kär i Beth Cooper och får råd av sin bästa (enda) vän (som är misstänkt gay) Rich att han ska tala om för hela skolan och Beth att han älskar henne under examenstalet. Detta gör han, och det blir till ett äventyr som får en att önska att man själv var med.

Många filmer jag ser tycker jag skulle klara sig bättre i tv-serie-format, men denna filmen är underhållande och fängslande hela tiden, ca 100 min. Och även om jag har sjukt svårt för Hayden Panettiere efter hennes hemska insatser i Heroes så stör faktiskt inte det. Fokus är för en gångs skull inte på henne, vilket lyfter hela filmen. 

Jag, som är sådär sjukt dålig på att känna igen skådespelare, tyckte att det var kul att det var så många "okända" ansikten med. Men med en snabb sökning på IMDB, så visar det sig att de flesta skådespelare har en lång meritlista (bland annat är Paul Rust med Inglorious Basterds). 

Filmen är ömse om rolig, pinsam och sorglig. Vissa scener tänker man att hur fick dom för sig denna idén att ungdomar gör såhär, men när man då tänker på sin egen högstadie/gymnasietid (vilket man nu väljer att relatera mest till) så känner man igen sig oerhört mycket. Roadtrips, alkohol i stora mängder, sexuella erfarenheter och totalt sjuka impulsiva idéer som man inte tvekar en sekund att genomföra. 

Jag hade riktigt roligt när jag tittade på filmen. Och jag skrattade högt ett flertal gånger, både i igenkänningshumor, men även för att man sympatiserade med karaktärerna och skrattade både med och åt dom.

Jag gillar filmer som är som denna, helt hysteriska men riktigt roliga. Filmens målgrupp är nog kanske högstadieungdomar men jag kan tänka mig att det nästan är roligare när man har lite distans till den tiden. Oavsett hur gammal man är kan man säkert tycka om filmen, men det är dock beroende på hur mycket teenage-sex, alkohol och slagsmål man tål att se utan att moralpaniken bryter ut.